Lycka i rutigt papper.

Tänk vad en del människor betyder mycket genom att bara finnas. Ikväll kom Helena och plingade på dörr'n. Med sig hade hon ett litet prickigt paket. Det var rosa den här gången och jag ångrar ihjäl mig att jag inte förevigade pappret jag fick från Alex och Zenitha. Det var ett par höjdare. Prickigt med grön bakgrund! Förutom den här väldigt redan älskade väggordet så förgyllde hon min kväll genom att bara lysa i hallen. Jösses kvinna vad du är fin. Sprudlande, brun, fräknig, naglig och snäll. Att hon satt fingret på att jag hellre vill ha svenska ord än de på latin, engelska eller franska gjorde saken än bättre. För hur mycket jag än älskar världens alla fina språk - så är det svenska snäppet vackrare ändå. Tack!

Under en av dagens många och långa promenader gick jag i regnet till tonerna av Alison Moyet's 'Is this love' och Whitesnakes 'Is this love'. De pilluppsade upp efter varandra från en av mina låtlistor och är stora oldies-goldies och jag älskar dem. Benen bar mig och Snöret hem till Zenitha och Sigge. Min gudkille var trött efter en lång dag och satt och tittade på sin favorit 'Bilar'. den filmen är härlig, vackra bilar och kul story och utspelar sig i vacker tecknad miljö. Värd varenda minut av tv-titt. Kan inte komma över hur fantastisk du är min hjärtesyster. Bara genom att hjälpa till med att skrota fram en skurborste åt mig blev hela tunga dagen lite bättre. Älskar jooooo bägge två.

Efter att ett helt liv tyckt att röda pelargoner är bland det absolut fulaste, gubbigaste jag vet så gillar jag de här gardinerna. Man kan väl ändra sig? Eller få inspiration av andra. Varför inte bejaka sin tant-sida? Men nej, några pelargonger i gardinerna det blir det nog inte.

Jag har haft problem idag. Men tack vare oväntat samtal med en gammal bekanting så klarade jag av att andas vidare tills jag fick tag på mina mediciner igen. Att vara i en kris blandat med depression och oro så kommer det ångest som ett brev på posten. Det har naturligtvis inte alltid varit så och jag är inte okej med att prata om det eller ens skriva om det som det är nu. Det är öppna sår, djupa sår som blandats med gamla undanskuffade känslor. Allt i en salig blandning. Det gör att man kraschar så småningom - så snälla alla ni bullar där ute - ta hand om er och känn allt när det behöver att kännas. Kroppen lagrar en massa skit och faktiskt, faktiskt så gör den av med det när man minst anar det eller behöver det. Jag har börjat att gråta och jag är glad för det. Det gör mig inte till en bättre människa, men kroppen mår fan så mycket bättre.

Nästa steg är att komma igång att få springa igen och att få kontinuitet i det också. Så ta hand om dig!

Virkade gåvor och te-grunka jag drömt om.

Min allra finaste hjärte-syster kom med den här ljuvliga bokmärkes-kaninen idag. Hjärtat knep av glädje när jag öppnade den silvriga ask som jag trodde var min försenade födelsedagspresent. I asken låg hennes egenhändig virkade ninis. Inte bara det - hon hade även virkat mig en blomring! Har varit så avundsjuk på en kompis som fick en och naturligtvis har jag suckat och trånat. jag fick en jag med. Lyckliga jag. Zenitha och Sigge kom inte bara med fina presenter utan även Sveriges godaste gubbar hittills. Jordgubbar från Skåne. De var saftiga, mörkröda och alldeles perfekta med massa socker och grädde. Kärlek det. Jag älskar er och är glad att få hämta min lille gudson imorgon hos dagmamman.

Min lycka visste inga gränser när Alex via Zenitha gav mig den här asken. En förvaringsburk för tepåsar. Är den inte mer än grymt fin? Beundrade en likadan i våras när vi var och fikade hos henne. Drömma kan jag ju tänkte jag och malde på om hur fina burkar hon hade...Oooiiiii! Tack, snälla Alhäxi. Blev alldeles gråtig när jag öppnade den och fick se valda delar av kungafamiljen. Hällevadsholmskan hade visst hävt i sig Kungen och Carl-Philip. Hoppas att de smakade? Undrar om lammköttet var bättre och inte lika tôrrt som Konungen?

En liknande hemvirkad ring kan ni beställa av Zenitha här.

Ta hand om er, nu kraschar jag i bädd.

Testar nya Arcen

Eftersom jag numer är en extremt lycklig ägare av ny mobil så måste jag testa blogger-appen.

Dubbla filings, tigerblod och glada ballonghjärtan.

Min allra käraste har målat tavlor åt oss. Så vacker tanke samtidigt som vackra bilder med glada färger. Hemmet svämmar över för Ellen kan måla, rita, teckna eller skriva dagarna i ända - och älskar det. Likt alla föräldrar önskar jag bara att hon fortsätter göra saker som gör henne glad. Word! Hjärtat var till mig..och mitt svämmar över igen.

Micke fick minsann en tavla med sol över en öken med sanddyner och oändlig himmel. Det röda är tigerblod säger hon. Tassar som river upp sår i himlen. Jag fick tyvärr inte med hela öknen när jag scannade bilden.

Egentligen ville jag skriva av mig lite depp idag. Vissa dagar är så tunga som bly. Tycker synd om mig själv och det avskyr jag. Känner mig som en svag och ovärdig människa. Helt patetiskt. Dagen började ganska bra. Vi hade sovmorgon och vaknade tillsammans och gosade loss i sängen. Lediga morgnar med Ellen är så härligt. Bara att gå upp och äta frukost hemma är ljuvligt och en anledning till att njuta av livet. Senare på f.m. lämnade jag henne på födelsedagskalas och åkte till lägenheten för att skruva ihop lite möbler. Jag och brorsan var iväg och shoppade loss med bankens pengar. Det ekade så sorgligt i det nya hemmet - så vad göra? Skruvade ihop två möbler i ett jehu, diskade nya bestick och vips så var klockan hämtningsdags. Inget mer blev gjort där tyvärr. Det kliar i hela mig att åka dit för att få ihop tv-möbeln och se om jag kan få kopplat upp allt som kopplas skall. Samtidigt vill jag vara här (i huset) för att hjälpa till med mat, barn och vovvar. Stackars M har efter att ha legat med ryggskott i två veckor haft ett grymt migränanfall. Allt utan att kräkas, men det låg nära till hands.

Minsann om jag inte ska ta med mig dottern till Torp och hämta min nya mobil i morgon bittida. Den har anlänt! Lev väl kära bullar.

Teknikens under.

Har varit och inhandlat tv till hemmet efter work idag. Med mig hade jag en arbetskompis som erbjöd sig (sant) att följa med och bära. Inte för att det hade behövts - ty dagens televisions-apparater äro lättviktare. 42 tums LCD från LG och superlätt. Att jag har en bred bil var ännu ett plus. Vi sjöv in tv:n i baksätet på golvet. Klart! Nu ska den bara få sällskap av mattor, mer möbler, böcker, hyllor och tavlor så är lägenheten snart ett hem. Till helgen tänker jag flytta. Så det så.

Bilade direkt från jobbet och hade äntligen bestämt mig för att köpa en ny mobil. Tågade glatt uppför rulltrappan, satt, stod, studsade på stället alltmedan kösystemet alldeles för långsamt biiipade fram sina siffror. PLING! Äntligen min tur och shit, vad kul det ska bli att pilla med alla nya funktioner och blogga via Androiden hann jag tänka. Sekunden senare såg jag mer än hörde jag de fördömda orden som flöt alldeles för vackert ur munnen på expediten. "Åh, vad synd. Jag hade ingen hemma, men vill du att jag skriver upp dig på beställningslistan?" Det är så mycket typiskt min otur vad det gäller all teknik. Vare sig det gäller att hämta telefon som varit på lagning eller om jag beställer någon tjänst via telefon eller online så nog sjutton ska det vara något krångel. Nåväl. Allt i inlägget idag är världsliga ting kanske du tänker? Jo, men det är lättast så. Och som bonus så känner man sig som alla andra. Kind of. Tack för att ni pluppar där ute finns.

Blommor med vatten och 'nya' möbler.

Vilken skön dag vi hade på söndagen. Först var jag duktig och hämtade en stor del av mina saker som varit där i gott och väl tre år. Vad jag är innerligt trött på att flytta. Men det är självvalt och det kommer att bli bra. En härlig solig och varm helg har det varit. Vi har hunnit med både nytta och nöje - viktigt! Min älskling var överlycklig när farfar rotade fram den gamla välanvända vattnings-blomman. Tyvärr var den mer än sliten nu - men vi fick det till att 'fungera' i alla fall. Mamma kan vara till nytta ibland...

Vi har i helgen haft några speciella änglar att tacka. Louise för soffor och soffbord. De passar perfekt i huset. Enda sättet att tacka riktigt är nog att skicka dem vidare när den tiden kommer.

Min pappa får en kram för bärhjälpen av soffbords-benen...hahaha och brorsan får stora bamsekramen för att han visar att de byggda snygga musklerna inte bara är for show. Allra största tacket är till Mikael och mig själv för att vi är fett grymma på att komma överrens än så länge. Det fanns/finns en anledning till att vi varit en institution i alla år. Den här fina sängmöbeln är hans nya.

Lev väl i veckan!