Äntligen är hösten här. Det finns inget vackrare just nu. Likväl som inget är vackrare om våren när det spritter i själen när man ser första blomman. När första sädesärlan vippar på gräsmattan!
Den klara luften nu i september och oktober är oslagbar. Temperaturen är den perfekta för en löptur eller promenad med rödtottarna. Kan så vara att det är det faktum att hundarna smälter in i naturen nu. Hur som helst är det så att jag tappar andan - flera gånger om dagen. Den här förmiddagen -efter att ännu en gång ha betalt räkningar alldeles försent - sitter jag och oroar mig för det mesta. Oron grundar sig inte längre i hur det sak fungera mellan mig och min ex-man. Det kommer att bli bra. Det är bra. Igår lämnades nycklar till gården vi sålt. Ännu en stor sten som slår i marken och splittrades till grus. Väldigt skönt och befriande men visst ligger det sand på axlarna än. Det är inte över förrän det är över.
Pengar! Jag trodde aldrig att jag skulle få such pråblems. Vill säga att "det är bara pengar" men sanningen är väl lite annan. Det är anledningen till mången hjärtinfarkt. Men icke min. Inte än. Först kärlek och självläk eller hur?
Ta hand om er, gråt när ni behöver och skratta så ofta ni kan.
V.
