Teknikens under.

Har varit och inhandlat tv till hemmet efter work idag. Med mig hade jag en arbetskompis som erbjöd sig (sant) att följa med och bära. Inte för att det hade behövts - ty dagens televisions-apparater äro lättviktare. 42 tums LCD från LG och superlätt. Att jag har en bred bil var ännu ett plus. Vi sjöv in tv:n i baksätet på golvet. Klart! Nu ska den bara få sällskap av mattor, mer möbler, böcker, hyllor och tavlor så är lägenheten snart ett hem. Till helgen tänker jag flytta. Så det så.

Bilade direkt från jobbet och hade äntligen bestämt mig för att köpa en ny mobil. Tågade glatt uppför rulltrappan, satt, stod, studsade på stället alltmedan kösystemet alldeles för långsamt biiipade fram sina siffror. PLING! Äntligen min tur och shit, vad kul det ska bli att pilla med alla nya funktioner och blogga via Androiden hann jag tänka. Sekunden senare såg jag mer än hörde jag de fördömda orden som flöt alldeles för vackert ur munnen på expediten. "Åh, vad synd. Jag hade ingen hemma, men vill du att jag skriver upp dig på beställningslistan?" Det är så mycket typiskt min otur vad det gäller all teknik. Vare sig det gäller att hämta telefon som varit på lagning eller om jag beställer någon tjänst via telefon eller online så nog sjutton ska det vara något krångel. Nåväl. Allt i inlägget idag är världsliga ting kanske du tänker? Jo, men det är lättast så. Och som bonus så känner man sig som alla andra. Kind of. Tack för att ni pluppar där ute finns.