Morgonpussar och pioner.

En morgon som alla andra men inga andra. Ellen har äntligen varit hemma! Mys i massor. Både Tobias och pappa kom förbi och åt god frulle där både chokladmjölk, pepparsalami som är det enda pålägg Ellen inmundigar. Att bo på byn egen är både en lättnad och en plåga. Avskyr varje sekund inte hon är hos mig och ändå är det en befrielse att kunna handla när man vill. Saknar ändå livet på landet redan.

Astrid har varit hos Tobias i ett par dagar nu, det är skönt att de trivs så gott ihop. Snöret och hon rök ihop i morse så att blodet skvatt. Sant. Astrid kom in utan att jag var beredd - hann inte plocka bort Snörets mat - och katastrofen var ett faktum. Hon ger sig inte och han tål hur mycket däng som helst. Astrid blodade ner köket med ett sår vid ögat och haltade lite lätt :( Min lilla vovva... Nåväl, det är inget vi inte är vana vis. Undrar bara vad de andra i huset tänkte. Ooops! Vi bröt så fort vi kunde och plockade bort maten och ordningen var återställd. Allt var där efter frid och fröjd igen. Knäppa voffisar de är.

Tänk att de här grymt vackra pionerna blir beundrade av nästan ingen. Sorgligt. De står i parken vid Hedegården och där är knappt någon som är. Hela deras trädgård är väldigt vacker, färgsättningen i blandningen av buskar, dess blad och färger är väldigt fin. Undrar vem som anlagt den? Eller komponerat, designat? Vackert är det likväl och jag njuter av det.

Godnatt alla bullar, här är det 'Presidenten och Miss Wade' nu. Undrar om jag ska orka se den igen? Det blir nog till att spela in. Älskar min inspelningsbara box. Teknikens under.