Dags att flytta.

Jag håller på att flytta. Tänk vad glad jag blir om du följer med. Min nya adress är www.willowena.se för tänk bara så mycket enklare att komma ihåg. Äntligen har jag en alldeles egen domän - även om jag är hyperfärsk på hur det hela fungerar. Välkommen dit, jag hoppas att vi ses!

Extrahusse eller matte sökes!

Min kille behöver ett extrahem då och då. Eftersom tiden inte räcker till längre pga ändrade familjeförhållanden (som ju skilsmässor töntigt kallas) så känner jag att vi inte räcker till åt Snöret. Inte just nu i alla fall. Ett par dagar i veckan dagtid - eller del av dag - behöver Snöret träning och en fast men gosig hand. Snöret är bara 16  månader ännu så det är mycket tonårsfasoner, så hundvana är ett krav. Han är världens härligaste, snällaste lilla rödtott. Hör av dig till mig eller Mikael. Här eller via FB. 

Published with Blogger-droid v1.7.4

Höstkärlek.

Äntligen är hösten här. Det finns inget vackrare just nu. Likväl som inget är vackrare om våren när det spritter i själen när man ser första blomman. När första sädesärlan vippar på gräsmattan! 

Den klara luften nu i september och oktober är oslagbar. Temperaturen är den perfekta för en löptur eller promenad med rödtottarna. Kan så vara att det är det faktum att hundarna smälter in i naturen nu. Hur som helst är det så att jag tappar andan - flera gånger om dagen. Den här förmiddagen -efter att ännu en gång ha betalt räkningar alldeles försent - sitter jag och oroar mig för det mesta. Oron grundar sig inte längre i hur det sak fungera mellan mig och min ex-man. Det kommer att bli bra. Det är bra. Igår lämnades nycklar till gården vi sålt. Ännu en stor sten som slår i marken och splittrades till grus. Väldigt skönt och befriande men visst ligger det sand på axlarna än. Det är inte över förrän det är över.
Pengar! Jag trodde aldrig att jag skulle få such pråblems. Vill säga att "det är bara pengar" men sanningen är väl lite annan. Det är anledningen till mången hjärtinfarkt. Men icke min. Inte än. Först kärlek och självläk eller hur?

Ta hand om er, gråt när ni behöver och skratta så ofta ni kan.

 V.

Röjarlycka!

Att flytta från huset och gården blir en sådan lättnad - men förtvivlat hårt jobb. Det verkar aldrig ta slut. Ingen ände. Men idag såg vi ett ljus i den långa tunnel som heter separering. Faktiskt verkar det finnas en ände på allt. Med hjälp av våra bröder har vi till idag fyllt två (!) stora containers med drid. Underbart. Jag kan lätt tänka mig att slänga hälften av allt jag äger. Det hade känts underbart befriande. En smula torftigt när man senare behöver den där grunkan man slängde förra året.
Slappnar av, vattnar pelargonerna jag slitigt så med, tittar på dem och blir glad i hela själen. Nog ska det bli bra. Fridens peeps. Nu slår jag mig ner in da såffa med en kall öl, ölkorv, tortillas och stark salsa. Caramba!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Timjan och rosmarin.

Vad dessa tu doftar ljuvligt. Att klippa lite rosmarin för att hacka och ha maten är bara det en upplevelse. Älskar doften av den. Ett klippa grön aroma-terapi. Att jag frekvent använder den senare och inte så mycket av timjan syns på mina små fönsterkrukor. Dags att köpa ny planta! Nu blir det käk. Elleeen!!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Första-gluttare äntligen!

Äntligen var det dags att börja i skolan för Ellen. Som många andra föräldrar var jag nog den av oss som var nervös. Vi har tur som redan känner de flesta i klassen. Fröknarna är 'gamla' kändisar de med. Lycka till i skolan min ängel. Jag är övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst.

När vi kom hem brast det för mig. Snöret hade för trettiofemte gången förstört något. Den här gången var det min gamla mobil som Ellen just fått. Så stolt hon var över den - även om hon inte fick lov att använda den mer än i nödfall. Ännu en av hennes väskor fick hamna på Tyft. Missförstånd mellan mig och pappa var felet i det här fallet. Ville ha Snöret utestängd ur köket - han blev instängd i det. Ingen död, trots att herr Setter lyckligt ovetande nästan såg ljuset i tunneln. Han skulle bara veta. Ringde i förtvivlan till ex-make och uppfödare och lugnades.

Efter väl förrättad första skoldag bar det sig inte bättre än att jag utlovade havrevåfflor. Inspirerad av pappa Lars' hallonsylt kunde jag inget annat göra än att halta iväg och köpa grädde och vispa ihop smet. Yummo!

Önskar eder alla en fröjdefull natt.

Oväntat besök.

Hm, så vart det en lugn hemmakväll. Inte. Ellen, jag och Tobias skulle se nya Irene Huss men planen föll om intet när Johan och Matte trillar in.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Äntligen pinne!

Snöret har äntligen fattat det kuliga i att hämta de pinnar matte får för sig att kasta iväg. Tidigare har han sett hela grejen med att vara lös som ett ypperligt tillfälle att dra så långt bort från matte som möjligt. Dövöra är förnamnet, efternamnet bin Laden - för aaa vad han kan terra..
Min fine kille. Fridens peeps och sin sött.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tandlossning och cyklar.

Efter att ha varit borta i ca en och en halv timme kom vi hem till en halvt demolerad lägenhet. Andra dagen i sträck. Mattes hjärta blir ledset, hjärnan varvar på max och trycket är på exploderings-gränsen. Här är inte det värsta. Vi möttes av Gott & Blandat i hela hallen. Trasig påse med kladdiga godisar över halva pläjset. En av korgarna på bilden lever inte mer. En av de vackra Luciorna jag köpt åt släkten 'over there' är mördad. Strypt och sedan halshuggen. Allt av Snöret - vampyrvovvisen.

Jag och Ellen var och hämtade mammas cykel i Kämpersvik. Det bästa och mest kulsamma som hänt den här helgen. När cyklade jag senast? Vi bodde på Talldungen - i åttan den gången. Nu kan jag trampa i stil till jobbet och följa Ellen till skolan per cykel. Underbart befriande. Åtminstone tills slasket slår till, med det dröjer än.

På Tova hämtade vi mini-blondinens sparkcykel. Vad hon älskar den. Hon har haft den i ett par år minst och den blir inte tristare att kicka omkring på. Härligt att kunna ta längre promenader när hon är hemma också. Det blir så tråkigt för Herr Setter med matte när det blir småturer. På det här viset är alla glada.

En kanelbulle blev liemannen åt Ellens tand idag! Hon har provat äpple, knäckebröd och morötter - men banemannen blev en mjuk en. Ah, lycka med ännu en tappad pärla. Visst minns du hur det kändes i den nya luckan där det en gång satt en tand? Tungan kunde inte låta bli att känna efter gång på gång.

Nu drar ett arbetsår igång igen till morgonen. Har inte så mycket att tycka om det. Mer än att nu tar åtminstone jag nya tag och hoppas på att det blir en bra färd mot nästa semester. All lycka åt oss.

A wee bit of Pooh in the evening.

Handicrafty kid we have got. Not from me. Or is it? Let's pretend.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Pannberget grand finale.

Här i Tanumshede är det en vacker solig lördag. Vi tänker tillbringa dagen vid havet, min dotter, min bror och jag. De två ska snorkla och jag ska nog bara vara. Ligga o slappa i blå bikini och hoppas att inte frysa. Inombords är det trögt idag och jag behöver få vara med de som är mig närmst. Ett privilegium att få kunna ta till vara en dag som denna.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Kobajs!

Tänk vad oändlig en väg kan vara när ens setter rullat hela sig i - just det - bajs. Kul att vara lös och att kunna ha honom lös. Ve den ägare som tittar bort i fem sekunder.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Törstiga.

I väntan på att få service!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Slumber party?!

Oh, what a night. Ellen and her closest friends are having a sleep over.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Pelargoner och prinsesskaffe.

Sitter och taggar vackra blomsticklingar och grönt jag fått. Tänk vad bra det vore om jag mindes vad de hette. Visst vet jag att det är en pelargon av ett eller annat slag. Men jag vill veta vad. Helst på latin också. Faktiskt. Har blivit skadad av pappula Lars, vildblomme-pappan min. Min språkidol. För visst har väl alla något de värdesätter alldeles extra som föräldrarna lärt dem?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tanumsdagen!

Efter mycket krångel och lite för mycket rödvin så kommer en überkort bloggur. Mest i form av bilder. Jag är tom på ord efter att ha babblat hysteriskt i timmar.

Älskade Sandra sover hos oss inatt äntligen. Tänk vad vi saknar dig när du inte är hemma.

Klart Ellen och Tobias älskar att vandra kring traktorer, tändkulemotorer och gamla bilar.

Allra bästa och äldsta vännerna fick gratisglass av GB-gubben. Klara och Ellen.

Ha en bra kväll mina kära!

Fika i det gröna under ett träd.

Minnen som finns kvar för alltid - visst kan de vara både tunga, glädjefulla och pirriga. Det spelar liksom ingen roll hur lång tid som passerat sedan minnet blev just ett sådant och inte en direkt händelse. När vi satt härom dagen och åt varsin smörgås från känd amerikansk smörgås-kedja så blev ett sånt minne till. Jag vet att jag redan då tänkte på att jag för alltid skulle komma att ha den stunden till ett vackert minne att ta till. Eller var det det faktum att vi sa att vi nog alltid skulle komma ihåg det? Ingen aning. Klurigt det där. Inget speciellt förutom två bilplädar - ni vet de där rutiga alla hade förr- och en flaska bubbelvatten och varsin sub hade vi släpat med oss. Jösses, vad goda de var.

Marken var varm, huden alldeles solbrun och lika mjuk som luften runt oss.

Fika ute är absolut inte överskattat som någon skrev i en artikel jag läste härom dagen. Det kan vara alldeles perfekt. Med rätt sällskap.

test med ny blogger-droid app.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Någonstans längs järnvägen.

Så trött man blir av upplevelser. Snöret har varit och härjat med en massa kompisar under några dagar. Han njuter av att få somna i stolarna istället för på golvet. Trots heltäckande sådan på X2000. Vi är snart, snart hemma. Jag njuter av ett fantastiskt landskap utanför och en fungerande luftkonditionering. Utanför ska det visst vara 27 grader säger skylten som rullar förbi. Snart hemma nu.

Varför bråkar det?

Om jag kunde begripa varför min app bråkar. Bloggandet blir definitivt inte som jag tänkt mig. Bilderna blir rutiga o fel när jag lägger upp via mobilen. Grrrr.

Dregel och välta krukor.

Katastrof i lägenheten! Haha, två vovvar som efter en lång promenad fortfarande har en massa energi kvar släpptes loss och ställde till med mindre kaos. Uj uj, tur man är van vid allt från skit till dregel, spyor och smutsiga tassar - och hundarna sedan..

Ja, det här var en gång en pelargon. Jösses!

Jag lekte kurragömma med kameran efter att ha noterat att majsen växt något enormt på bara någon vecka. Fascinerande vad vackra de är. Så fina blad och långa, stora, raka (ja jag pratar fortfarande om växten) stammar..heter det inte..f**k. Förmodligen vet ni vad fasen jag pratar om. Kanske. Jag är så glad över Facebook ibland. För det mesta faktiskt! Hade jag inte varit inloggad just när jag som mest behövde det så hade jag och Snöret missat sällskap på promenaden helt enkelt.

Dessan och Diesel ville också ta en tur - det blev inte bara Tassemarkstigen utan slingan också. Kul med sällskap och vi har alla ett behov av att röra oss. Ett par timmar var vi ute i regnigt-kvalmigt väder. Lite svamp hittade med. Dock inte mer än till en macka åt damen med Sankt Bernhard. Diesel har hon adopterat via hittehund.se och verkar vara en mysig kille. Lycka till ni två och tack snälla för både promenad o prat.