Fika i det gröna under ett träd.

Minnen som finns kvar för alltid - visst kan de vara både tunga, glädjefulla och pirriga. Det spelar liksom ingen roll hur lång tid som passerat sedan minnet blev just ett sådant och inte en direkt händelse. När vi satt härom dagen och åt varsin smörgås från känd amerikansk smörgås-kedja så blev ett sånt minne till. Jag vet att jag redan då tänkte på att jag för alltid skulle komma att ha den stunden till ett vackert minne att ta till. Eller var det det faktum att vi sa att vi nog alltid skulle komma ihåg det? Ingen aning. Klurigt det där. Inget speciellt förutom två bilplädar - ni vet de där rutiga alla hade förr- och en flaska bubbelvatten och varsin sub hade vi släpat med oss. Jösses, vad goda de var.

Marken var varm, huden alldeles solbrun och lika mjuk som luften runt oss.

Fika ute är absolut inte överskattat som någon skrev i en artikel jag läste härom dagen. Det kan vara alldeles perfekt. Med rätt sällskap.