Jag vill visa en utav mina absoluta favoritbilder. Mitt i vintern och allt. Dels är det min underbara tös, dels är det på min mammas och Staffans fina motorseglare. Sista sommaren mamma fanns i livet semestrade vi några km hemifrån- nämligen hos mamma och Staffan i Kämpersvik- och slog läger i en sjöbod. Vi var ute flera dagar i rad med båten som om det inte skulle bli någon mer sommar. Vi njöt, vilket vi gjorde rätt i visade det sig. Min vackra mammas allra sista sommar blev så bra. Makrill dörjde vi och många härliga hopp- och dyk ifrån båten blev det. Rätt ute i brådaste djupet i 'Djuperänna' utanför Väderöarna, och det var till och med varmt. Vilka minnen och vilka bilder.
Ibland känner man sig nödd och tvungen att bara göra något annat än att köra på i gamla hjulspår. Är det inte så? Nu är det dags att vända på bladet och stega vidare. Man behöver bara att påminnas ibland om vad som är viktigt. En händelse eller ett liv som ändras som stjälper allt fortare än man kan andas in och hålla andan, något sådant hände idag. Och det är jag glad för mitt i allt det jobbiga. Så tack. Alltid.
måndag 31 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läser om din mamma med tårar i ögonen. Både sorgetårar men även glädjetårar med tanke på vilken fin sista sommar ni fick uppleva tillsammans. Hoppas du tog många bilder.
SvaraRaderaMånga kramar till dig. Tror att det ordnar sig för dig, vad det nu gäller.
Cilla
Hade man bara vetat så skulle kameran gå varm. Vi har faktiskt många bra bilder, men tyvärr bara ett par dåliga på mamma :( Är inte sådant typiskt? Kram och tack Cilla!
SvaraRaderaSå fint skrivet. Blir tårögd jag också. Vilka fina minnen, så som man vill ha, även om man aldrig önskar ett sånt slut. *kramar om*
SvaraRadera