Halo är borta - och vi undrar och gråter!

Här är det så jävligt att vår fine lille söte kanin är borta :'( När vi kom hem fredag eftermiddag, var buren vält av någon/något. Vi blev alldeles förvirrade, en massa dumma tankar om vad/ vem som vält åbäket plipp-ploppade upp. Maken gjorde ett förvirrat försök att vara rationell och skyllde på sopbilen....den har inte varit här, så nej.
En god vän sa att det är nog en galen bock som varit stressad och sprungit in i buren....NEJ. varför skulle den göra det? Hundarna stod i hundgården just intill så nej.
Det enda jag kan komma på är att det är en annan hund - måtte varit Grand Danois- som ställt sig på bakbenen och puttat jäääääkligt hårt.
Jag ljuger igen, det är inte det ENDA jag kan komma på. Det enda sättet det kan ha hänt på vill jag helst inte tänka. Men skriva går bra; något as har helt enkelt kommit förbi och vält buren. Det ska till en hel del kraft att välta den kan jag meddela.

Nu står här bara en väldigt tom bur.
Så här ett par dagar senare kan vi konstatera att lille Halo är borta. För alltid.
Så nu är vi ledsna här. Väldigt ledsna, och jag är ganska illa berörd av tanken på varför någon vält buren? Det första vi gjorde när vi kom hem var ju att ställa upp buren igen, lägga in extra godsaker både där och i hundgården - för där gillar han att ränna- och vi trodde nog naivt att han kommer nog skuttandes snart. Vi har letat, ropat, men icke! Borta.
Halo var minsann en lycklig kanin iaf. Hade hur bra som helst. Alltid stora hagar att hoppi-skutta kring i. Både sommar och vinter. Och ack, en sån vacker liten Dvärvädur han var. Vit med viltfläckar och väldigt blå ögon med mycket kajal. Sötnos.
Ellen har gråtit hon saknar sin lille 'ninis' såklart. Men, hon är mest fundersam om varför?

Älska era djur och varandra!