Bajslåda med tajta boyfriend-fitted är ack så fel.

Mycket kan man blogga har jag upptäckt. Även sin egen röv, bakända, bajja, ändalykt, stjärt, dajmlåda, rumpa, ass, arsle. Kärt barn har många namn. Att min blivit en massa större det sista året - jo, jag visste väl det. Men ändå en smärre chock när jag upptäcker att de en gång så säckiga Boyfriend-fitted brallorna jag hittade förra våren numer tillhör Tajt-fitted kategorin, ja då blev råget måttat, bägen som fick droppen att väga över.

Var på ett köpcenter nära mig igår kväll för att hämta min älskade mobil som varit på lagning - bara för att upptäcka att de hade en tävling på Facebook. Man kan vinna nya jeans om man skickar in bild på sin egen ladugårdsvägg! Jaaa, tänkte jag. Jeans? Yes please. Bild på egen rumpa? Inga problem. Har ju blivit en liten mästare på self portrait. Så här är den. Som en liten påminnelse om varför det är ack så viktigt för liten Viktoria att börja träna igen. Yoga ska jag definitivt göra ikväll ialla fall. Saknat det. Det var ett par veckor sedan nu. Förra onsdagen var jag alldeles för förskyld. Lite huvudvärk idag men det brukar bli bättre av lite yoga. Kärlek till er! Ses vi på yogan ikväll?

Shit påm fritt, den fungerar!

Det här är ju helt galet. Jag har köpt en reklam-filligrej som hör och häpna, fungerar! Av uppenbara skäl och där ord är helt och hållet överflödiga låter jag bilderna tala för sig själva. Tänk att en krulltott med frizzigaste håret på Hederudan kunde se ut så här i håret? En slinga i mitten blev visst inte riktigt omhändertagen, men jag diggar min lockar så den fick stanna.

Det var ju inte utan komplikationer jag försökte fota mig själv bakifrån.

En ganska trist dag blev genast lite roligare p.g.a. själv-piffande.

Pepp, depp och en massa feber.

Att känna sig depp och pepp samtidigt är inget man är van vid direkt. Här händer det rätt vad det är nuförtiden. Jag hämtade Ellen på förskolan efter de ringt innan frukost i torsdags. Hon hade feber..igen. Vad tröttsamt. Tyckte att det var nog lite lyckosamt att jag inte var direkt den friskaste på företaget denna dag utan hade beställt tid till doktorn samma dag. Sagt och gjort, vi släpade oss dit och fick beskedet vi väntat oss - virus. Inget att göra mer än mer Nasonex (kortisonspray) som vi absolut inte får sluta med den närmsta måndaden! Men ååååhhh uppgiven är väl en underdrift just nu. Vi har varannandags-sjukan tror jag. Ständigt täppta och nysiga och feber rätt var det är. Inte något man än van vid. Stoppar i mig medikamenter som aldrig förr - det känns inget vidare det heller. Liten medicinlista: Nasonex, Rinexin, Aciclovir (bankar tillbaka munsår), Symbicort (astma), Citolapram, Naproxen (undviker om jag inte har för mycket värk) och en och annan alvedon. Ni förstår att kroppen ogillar. Jag som skulle komma igång med att springa och känna mig alldeles som en vanlig Viktoria igen. Inte utan att man blir lite depp. Dottern då? Ja, hon sitter just och knaprar i sig sin favorit: Knäckebröd med lök och nymalen svartpeppar. Konstig unge det där. Till efterätt var det glass beställd. Glassbilen var här igår så visst för hon en glass. För hon har feber. Hon var kokhet när hon somnade igår kväll och jag har haft en kamin med jobbiga drömmar intill mig inatt. Stackars liten. Kinderna är så rosiga och ögonen alldeles blanka.

Samtidigt försöker vi få liv i en styck tonårstjej som sussar sött i soffan. Visst är det väl okej att lägga ut en bild på det världsomspännande nätet? Hehehe, tja hon gör det så bra själv ibland. Allas vår smulpaj Sandra LillSessan Gullefjutt. Kul att få hem henne en sväng. Vi älskar att titta på rysare tillsammans, en svaghet hos oss bägge. Skillnaden är att medan jag kan gå och lägga mig ensam efter att ha stängt av filmen, så tänder lilldamen lampan och ser något annat mer lättsmält på tv en stund. Tyvärr orkade ingen av oss hålla sig vaken till filmen var slut. Vi kollade Psalm 21, en svenk rulle som verkade sådär. Återkommer kanske när den blir färdigtittad. Ha en bra dag alla!

Drömvelour, OnePiece's och havregrynsgröt.

Tänk att man kan vakna och vara sugen på just havregröt? Det trodde jag aldrig när man gick i skolan. Tja, man kan väl ändra sig. Å andra sidan har jag en massa gottigt på gröten för att kompensera det nyttiga, men att någonsin välja den gröten framför risgrynsgröt - ja, det trodde jag inte.

Tillsammans med en stor del av den nordiska befolkningen har jag just nu ett sjukt behov av en överdimensionerad overall av bebismodell för vuxna. Att man inte kom på den idén själv är så konstigt. Jag älskar allt som har med bekvämlighet och mys att göra. Så att bli miljonär på den här böjelsen, ja det vore right up my alley. Tyvärr kan jag inte sy om så mitt liv hängde på det - låtsas jag. Men det kan man ju anställa folk till.

Nej, jag får nog göra som större delen av dem som vill ha en egen gör, jag får köpa en. Dessvärre finns det inte en eller två jag vill ha. Onej, varför nöja sig? Jag kan tänka mig en för mysiga mornar när huset är lite för kallt. En brun i tjock-fleece...
Sedan en som är av den snyggare sorten i lite marint stuk, College Navy. Tidlöst. Därefter behöver jag verkligen en som ser ut som en norsk lusekofta för alla kvällar i stugan (vilken stuga undrar ni? Det undrar jag med) och en lite roligare med älgar på eller den där BigPrint i grönt. Naturligtvis skulle ju dottern ha en lila eller rosa om hon får välja. Slutsumman? Ca sjutusen gissar jag. Herregud, var ligger problemet? Jo, jag kan inte sy eller skapa egna ideér!

Nadi shodana - växelandning

På yogan igår kväll fick vi lära oss växelandning. Inte trodde jag att det skulle vara så effektivt mot alla tankar som lägger sig i min egna lilla stund, men det var det verkligen.
Jag hade svårt att komma i rätt stämning eller icke-stämning igår. Tankar på än det ena och det tredje flög förbi mitt medvetande och jag kunde inte bara andas och fokusera på just det - andningen. Som om Kerstin hade hört vad jag tänkt berättade hon att hon ville visa just växelandning i syfte att använda just när vi hade svårt att finna rätt.

Jag kan säga att om man låter tankarna komma, ja då försvinner växelandningen direkt. Man måste medvetet tänka på bara just den. Väldigt befriande. Poff! Så var den där tanken inte där längre.

Så här gör du Nadi Shodana som även kallas ”växelandning”. Sitt i lätt meditationsställning. Sätt högra handens pek-och långfinger mellan ögonbrynen. Håll tummen ovanför höger näsborre och ringfingret ovanför den vänstra. Andas in djupt genom vänster näsborre, genom att du sätter tummen på den högra. Andas ut genom den högra näsborren, genom att du sätter ringfingret på den vänstra. Andas in igen genom genom samma näsborre som du andades ut genom (den högra) och andas ut genom den vänstra. Fortsätt så i ett par- tre min. Sitt sedan stilla och känn effekten.
Namaste peeps!

Näääää, nu tog det positiva humöret slut.

Blir så less. Nu har jag blivit förkyld igen. Trodde inte att det var sant när jag kände snoret rinna till...fräsch jag är. Men ack så sant. Jag har alltid tyckt att de som nyser trippla eller kvadrupla aatschooosar har det najs. Men nej - jag tar tillbaka det tänket omedelbums. Som jag har nyst på jobbet är det ett under att de inte kastat ut mig med de kliande ögonen först. Att torka kranen med sandpappret vi har i industrin är ju ingen SPA-behandling direkt. Stackars min lille snok.

Jag jobbar med änglar, så de höll sig snällt undan mig och mina droppiga nysanfall och lät mig hållas. Jag har varit i från jobbet en hel del de sista veckorna och behöver verkligen inte bli dålig nu. Har jag inte varit hemma med sjuk dotter så har jag varit sjuk själv. Några dagar har gått bort i kurser och utbildningar och någon dag att rusa med hund till veterinär.

Har läst lite mail idag som gjort mig ont och skakat om lite. På ett bra sätt. Ibland är det bra att veta vad någon tycker, tänker och känner. Bara det inte tolkas fel av mottagaren. Jag tog det inte fel - tror jag.

Lite irritation uppstår i skrivande stund när det går upp för mig att det inte är någon The Mentalist på tv:n ikväll - men humöret stiger när det går upp för undertecknad att det faktiskt är Sofias Änglar på grannkanalen istället. Det får en att tänka till så klart. Vad bra jag har det ändå. Men kastas tillbaka med en dum tanke igen 'alla är sig själv närmast och jag har faktiskt gått igenom en hel del jobbigt och tungt jag med'. Alla har väl dessa dagar kan jag trösta mig med. Jag är inte ensam jag vet det och det är ingen tröst men väl en klapp på kinden.

Skuren tass och ny sko.

Fick springa ner i ett tjihu i morse när Mikael ropade att Snöret skurit sig i tassen. Vår unghund har varit ute på rövarstråt och skurit sig rejält - eller åtminstone vad vi trodde rejält. Det blödde kraftigt i en liten rännil från tassen, och har ni vet hur det kan blöda från små och stora tassar. Satte en gång en glasbit i hälen och tusan vad det blödde. Lämnade ett långt rött spår efter mig i idrottshallen. En annan och mycket ointressant historia. Jag var tvungen att stanna hos Snöret en par dryga timmar för att se om blodflödet minskade, vilket det gjorde tack och lov. Min pappa kom och hämtade mig och körde mig till jobbet för Ellen och Mikael gav sig av kvart över sex.
Somliga hinner i tid. Innan de gav sig av ringde jag och väckte en stackars veterinär i Dingle i tron om att jag pratade Tanums Distriktsveterinär. Ooops..nåja, han tyckte gott jag kunde vänta hemma eftersom Snöret inte brydde sig något nämnvärt.
Sagt och gjort jag åkte till jobbet och sedan hem igen för att titta till voffsen vid middagstid. Det hade gått fint men han blödde fortfarande något. In men honom i bilen för en check.
En lugnande spruta senare hade veterinär Jenny konstaterat att det inte behövde sys och jag kunde nöjd njuta av att gosa vovve och klippa klor med en sovande unghund. Hahaha, måste säga att jag njöt i fulla drag. Min lille..


Nu måste bara unge herr Setter promenera i koppel ett tag och även ha på sig en strumpa/tassöverdrag för att undvika smuts och väta. Ogillades med hiskeliga morranden. Men efter 100 m. var den nästan glömd. Nästan!

Paradiset är till salu!

Ödby 1, Tova, Tanumshede är till salu. Det är 2,5 hektar himmelrike enligt mig. Det är nyrenoverat på utsidan. Nytt tak, ny panel runt hela huset och nya fina Tanums Fönster överallt. Det är 5-6 rum med kök och två badrum. Fina uthyrningsmöjligheter i tillhörande fristående lägenhet. Här är huset första vintern vi bodde här, innan renoveringen. Stallet syns inte i bild men där är två stora boxar och en spolbox. Allt inom åtta-tio minuter till både Tanumshede och Grebbestad.
Till salu för 1,695,000:-

Kontakta Mäklarhuset/ Bosse Rosén 0733-835999

Och vips är bloggen en Till Salu sajt!

Badbarn och positivism.

Har en liten pluppi som älskar att bada. Under tiden hon kollar efter eventuella smutsrester i botten av karet så sjunger hon Alfabets-visan. Låter ganska ball. Har många gånger tänkt på hur bortskämt ett ensamt barn blir med vissa saker. Hon kan bara ta för givet så mycket här i världen. Inte för att vi har mycket pengar att köpa saker för - utan att man finns där. Alltid. Kanske är det inte bortskämdhet utan måhända lite av att ta för givet. För visst är det så att vi alltid finns där. Men jag undrar om det vore samma om det fanns syskon? Mjo, det hade varit samma antar jag. Vilka tankar man har. Ett oupphörligt snurrande där uppe.

Mina anti-depressiva har börjat att hjälpa. Äntligen - och det känns mer än okej att hitta sig själv lite igen. Jag t.o.m pratar lite mer lugnt säger arbetskompisarna..haha..jag undrar det jag.
Min bror (här liggandes på Freedom Beach, Phuket) sa till mig innan jag började att det var bara att köra och han lovade att det där hemska hyper-tänket och den ständiga oron för allt skulle te sig oviktigt. Det trodde jag definitivt inte ett dugg på. Det är så ju sådan jag är. Tji fick jag. Det har stillat sig, skriket därinne. Helt otroligt och en vansinnigt befriande känsla. Att jag har ångest från stund till annan kan jag ta. Bara det passerar. Och det gör det ju efter en stund. Vissa dagar är väl värre men inte så illa att man inte kan arbeta sig igenom det. Det är en mycket befriande känsla. Älskar att leva ändå. Det är grrrreat. Peace out för ikväll.

Stugdrömmar och vackra tyger.

Min själ bubblar och vill-ha-nerven skriker!! Men gud, hur kan man alldeles gå igång på inredningspryttlar? Men det finns mycket vackert. En massa saker ka nfå mig att alldeles gå i spinn. Uppenbarligen de här påslakanen ifrån Pip Studio. Helt underbara på rätt ställe. Inte passar de upp i mitt sovrum så som det ser ut. Nej, det får nog vara något som bakgrunden är här. Undrar om man kommer att få leva ensam resten av livet om man inreder hela hemmet så här? Har ju faktiskt snyggaste tapeten ever redan - den hänger i hallen och värd varenda krona. Den är även den ifrån Pip. Loooove it.
Här är halltapeten, dock inte i min hall här. Men åh vad fin den är. Tänker ha ett hem sådant som det här och en timmerstuga a' la mys kanske? Ja, helt klart. Boken här har jag och den är fylld av små hus jag bygga vill. Man ska aldrig sluta drömma eller hur?

Vasalopps-frukost och mys-pys.

Vaknade idag med minnet av en febrig natt och en kul bowlingkväll med några av mina arbetskollegor. Vi har så himla roligt ihop när vi hittar på något på utsidan av jobbet. Kan man nu slå ihop lite bowling med öl, vänner och mycket skratt - ja då har man en bra kväll. P.g.a ihärdig huvud- och ansiktsvärk (bihålorna) så hade jag tänkt hoppa över bowlingen men kunde ju inte låta bli. Tyvärr kan jag säga med facit i hand. Vaknade inatt med feber, huttrandes tog jag mig till slut ner och tog mig febernedsättande och en massa vatten. När jag vaknade nästa gång var det med värk i varenda led och fortfarande, ja you guessed it, huvudvärk utav guds nåde.

Men åh, vilket väder det är. Äntligen är det vår på gång. Det vackraste året på ett par. Det kommer det att bli. Det vet jag. Vasaloppet på tv:n, pippisar ute i talgbollarna, hund i soffan och en dotter som sitter och sjunger Alfabetsvisan för att minnas rätt när hon löser sina barn-korsord. Ja - så himla mycket bättre kan man nästan inte ha det. Nästan inte. Ta vara på varandra och dagen.