Att känna sig depp och pepp samtidigt är inget man är van vid direkt. Här händer det rätt vad det är nuförtiden. Jag hämtade Ellen på förskolan efter de ringt innan frukost i torsdags. Hon hade feber..igen. Vad tröttsamt. Tyckte att det var nog lite lyckosamt att jag inte var direkt den friskaste på företaget denna dag utan hade beställt tid till doktorn samma dag. Sagt och gjort, vi släpade oss dit och fick beskedet vi väntat oss - virus. Inget att göra mer än mer Nasonex (kortisonspray) som vi absolut inte får sluta med den närmsta måndaden! Men ååååhhh uppgiven är väl en underdrift just nu. Vi har varannandags-sjukan tror jag. Ständigt täppta och nysiga och feber rätt var det är. Inte något man än van vid. Stoppar i mig medikamenter som aldrig förr - det känns inget vidare det heller. Liten medicinlista: Nasonex, Rinexin, Aciclovir (bankar tillbaka munsår), Symbicort (astma), Citolapram, Naproxen (undviker om jag inte har för mycket värk) och en och annan alvedon. Ni förstår att kroppen ogillar. Jag som skulle komma igång med att springa och känna mig alldeles som en vanlig Viktoria igen. Inte utan att man blir lite depp. Dottern då?
Ja, hon sitter just och knaprar i sig sin favorit: Knäckebröd med lök och nymalen svartpeppar. Konstig unge det där. Till efterätt var det glass beställd. Glassbilen var här igår så visst för hon en glass. För hon har feber. Hon var kokhet när hon somnade igår kväll och jag har haft en kamin med jobbiga drömmar intill mig inatt. Stackars liten. Kinderna är så rosiga och ögonen alldeles blanka.
söndag 27 mars 2011
Pepp, depp och en massa feber.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
krya på er
SvaraRaderaKrammiz
Sussi (en te älskare utan blogg)
:) Men Sussi, jag vill ju läsa om dig också. Nu har du skickat ett par kommentarer och jag är en nosy typ. Vill 'se' dig med. Kram och tack förresten!
SvaraRadera