Konst eller konstigt?

Att man kan ändra sitt sätt att uppskatta eller ogilla konst - det förvånar mig inte. Men att man så radikalt kan ändra sig, det är lite knas. I alla år av att i det närmaste spy galla över det abstrakta så har jag ju missat så mycket. Inte tillät jag mig att se vad som faktiskt kan vara väldigt vackert. Det betyder inte att jag tycker att en vissa konstnärer målar bra eller dåligt, utan att en målning de facto talar till en. Här är en tavla av Mark Rothko som jag smygbeundrat länge. Inte bara den här som heter White on red utan fler av samme man. Alla i olika färger och humör.

Tidigare kunde jag inte tänka mig något annat än riktig konst. Den här av Albert Bierstadt heter Half Dome (tror jag) och är ett motiv från Yosemite av just Half dome. Den hängde på min vägg i många år. En print av den i alla fall. Kunde inte förstå hur någon kunde betala för något som inte föreställde något. Men nu förstår jag. Eller det inbillar jag mig åtminstone. Ha en vacker vecka ni alla.

Mat, mat och tankar om mat.

Jag är otroligt, fanatiskt intresserad av mat. Älskar att äta den ,tycker om att laga den och framför allt se på matlagningsprogram. Det började när jag var föräldraledig och kunde sitta i timme efter timme och se på BBC Food. Helt underbart för en food junkie. Alla programledare var väl inte världens bästa kockar, men det de saknade i skolning tog de igen i val av miljö, färger, smaker och färskvaror.

Problemet är att numer finns ingen tid. Visst är det bättre med tid nu än när dottern var liten, men nu fylls dagarna med tankar om vad som ska göras, göra dem och av tankar om vad som borde fixas.

Ett nytt program hittade jag nu. Satt just på 4+ och där var det ett program jag tidigare missat. Damen är från New Zeeland och heter Annabel Langbein. Åååh, vad jag fastnar för sådant där. Vill hoppa in i programmet och vara med. Prova allt, köpa likadant hus, göra samma mat. Till råga på allt var det avsnittet bl.a. om biodling och honung. Jag hade ju tänkt att bli en biodlare. Men det är väl aldrig försent? Tänk att få stå på marknader och få sälja sin egen honung, färskost och kakor. Mmmm, njuta, njuta. Direkt efter det så är det Jamie Oliver, Vad blir det för mat..jag kan bara fortsätta. Verklighetsflykt? Oja.

Lycklig helg!

Helgen har varit fantastiskt vacker, varm, omtumlande, grym, avslappnad och fylld av lugn och ro. allt jag älskar att göra har jag nästan hunnit att klämma in. Det innefattar naturligtvis frukostkaffe på altan, löpning, pussar, kramar, sol och yoga.

Ellen sov över hos en kompis för första gången. Det därtill en vän hon inte varit hos mer än på kalas en gång. Lise går förvisso i Ellens klass - men ändock. De hade sovit i bäddsoffa alla tre tjejer. Även Lises lite äldre syster fick vara med på ett hörn. Mysungar!

När jag idag skulle hämta mitt ättelägg ville hon inte lämna vännen bakom sig, så hon fick ju helt sonika komma med hem i några timmar. Badat, skrikit, skrattat och målat har de gjort och jag har njutit av att höra mer än ett barn i huset. Njuter så länge det varar.

Ditten, dätten, pappus och jag.

Följ min blogg med bloglovin

Livet tar ibland remarkabla vändningar - kanske mitt liv är på gång det med. Hoppas på det. Det har verkligen inte varit ett dåligt liv. Mitt liv och alla omkring mig har varit och är fantastiska. Det har bara varit mycket ett tag. Det enda jobbiga nu är det faktum att huset inte är sålt, att vi behövt byta mäklare mitt i allt kaos. Inget roligt. Ett av mina största problem är att jag avskyr verkligen att leva i den röran jag lever i. Det är ett ständigt kaos och jag fixar inte det längre. Om jag kunde beskriva hur mycket jag längtar efter att plocka upp efter mig själv, och bara mig själv. Ellens röra också så klart - men det mesta får hon allt ta själv.

På Ellens födelsedag så kom pappa med sin sambo Gong, min storebrorsa och lillebror. Kom på att vi nog inte har något kort på oss tillsammans på senare år. Inte tidigare heller när jag tänker efter. Sorgligt. Så, said and done. Kort blev det. Och jag ser gravid ut på allihop, men det bjuder jag på. Puss på tuss!

I morse kom en fotograf och tog bilder av huset och det väcker en hel del av min ångest.Det var själva f'n att det ska vara så jobbigt att få hem folk. Men varje visning, varje ny människa här i huset - ja det gör att mina stressnivåer skjuter i höjden. Önskar bara att jag kunde skita i det, men jag fungerar uppenbarligen inte så. Det är väl så att huset inte är direkt representativt av bilden av mig själv eller hur jag vill ha det. För stökar och rör, det gör jag verkligen. Är väldigt disträ, rörig och glömsk. Men det här..nä. Bara andas och svälj. Snart så. Så kanske det vänder. Plötsligt händer det.

Något som är mer än skönt är alla (ja, alla) 7 dryga km jag sprang ikväll. Jag verkligen njöt varje meter och det vet jag att Snöret gjorde han också. Han som jag behöver springa av sig. Tänk man sover så mycket bättre då. Tänker bättre, mår bättre, älskar mer. Så ta hand om dig själv du med.

Vacker jord och ångest-attacker.

Titta bara hur vackert man bor. Roger har plöjt, plogat(?) harvat (?) så fint så att jag blev tårögd när jag tog en kvällspromenad med Snöret för ett par timmar sedan. Den bruna och torra jorden blåste i ögonen på mig och voffis men vem bryr sig? Har haft en totalt hellugn dag ensam hemma med unge Herr Setter idag. Välbehövd paus. Hela veckan har varit helt inzzzane och det har inte jag pallat något vidare. Är visst lite sämre än vad jag trodde. Måndag-Lördag har varit mer än stressigt och jag har helt klart inte alls fixat det. Visserligen har jag den här bloggen av den simpla orsaken av att jag behöver skriva av mig lite vardagligheter, men jag vill inte heller gå in på för tröttsamma tyck-synd-om detaljer. Jösches, vad det vore tristess. Men ångest har jag haft och det är inget vidare. Så, istället för att följa med Mikael till Strömstad och lyssna på 1:a maj talare så stannade jag hemma. Ett bra val. Det gjorde att jag kunde komma ut och springa i lugn och ro. Hela 7 km blev det minsann! Rundan kan du se här.
Titta bara hur vackert man bor. Roger har plöjt, plogat(?) harvat (?) så fint så att jag blev tårögd när jag tog en kvällspromenad med Snöret för ett par timmar sedan. Den bruna och torra jorden blåste i ögonen på mig och voffis och inte gjorde det ett dugg. Skulle, borde, hade velat fira Beltane idag. Häxa i hjärtat vet du kära tuss. Det började för väldigt många år sedan, jag blev enormt fascinerad av häxor, paganism och läste en hel del om Wicca. Hade t.o.m. ett föredrag om det i skolan för Paul C. (fruktad o älskad). Vi fick hålla en halvtimme om valfri religion och jag valde Wicca. Han gillade föredraget men var mycket tveksam till det som en religion. Jag övertalade honom med rätta, och idag är det en halv värld som vet vad det är. Det har fullkomligt exploderat. Det kommer mer om det en annan gång. Kärringen är trött, hon blir sliten av att vara lätt störd. Missförstå mig rätt. Inte så störd, bara alldeles vanlig. Så jä**a vanlig. Ha en fin ny vecka du tuss där ute, det tänker jag ha. Banne mig!