Att man kan ändra sitt sätt att uppskatta eller ogilla konst - det förvånar mig inte. Men att man så radikalt kan ändra sig, det är lite knas. I alla år av att i det närmaste spy galla över det abstrakta så har jag ju missat så mycket. Inte tillät jag mig att se vad som faktiskt kan vara väldigt vackert. Det betyder inte att jag tycker att en vissa konstnärer målar bra eller dåligt, utan att en målning de facto talar till en. Här är en tavla av Mark Rothko som jag smygbeundrat länge. Inte bara den här som heter White on red utan fler av samme man. Alla i olika färger och humör.
Tidigare kunde jag inte tänka mig något annat än riktig konst. Den här av Albert Bierstadt heter Half Dome (tror jag) och är ett motiv från Yosemite av just Half dome. Den hängde på min vägg i många år. En print av den i alla fall. Kunde inte förstå hur någon kunde betala för något som inte föreställde något. Men nu förstår jag. Eller det inbillar jag mig åtminstone. Ha en vacker vecka ni alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar