Ditten, dätten, pappus och jag.

Följ min blogg med bloglovin

Livet tar ibland remarkabla vändningar - kanske mitt liv är på gång det med. Hoppas på det. Det har verkligen inte varit ett dåligt liv. Mitt liv och alla omkring mig har varit och är fantastiska. Det har bara varit mycket ett tag. Det enda jobbiga nu är det faktum att huset inte är sålt, att vi behövt byta mäklare mitt i allt kaos. Inget roligt. Ett av mina största problem är att jag avskyr verkligen att leva i den röran jag lever i. Det är ett ständigt kaos och jag fixar inte det längre. Om jag kunde beskriva hur mycket jag längtar efter att plocka upp efter mig själv, och bara mig själv. Ellens röra också så klart - men det mesta får hon allt ta själv.

På Ellens födelsedag så kom pappa med sin sambo Gong, min storebrorsa och lillebror. Kom på att vi nog inte har något kort på oss tillsammans på senare år. Inte tidigare heller när jag tänker efter. Sorgligt. Så, said and done. Kort blev det. Och jag ser gravid ut på allihop, men det bjuder jag på. Puss på tuss!

I morse kom en fotograf och tog bilder av huset och det väcker en hel del av min ångest.Det var själva f'n att det ska vara så jobbigt att få hem folk. Men varje visning, varje ny människa här i huset - ja det gör att mina stressnivåer skjuter i höjden. Önskar bara att jag kunde skita i det, men jag fungerar uppenbarligen inte så. Det är väl så att huset inte är direkt representativt av bilden av mig själv eller hur jag vill ha det. För stökar och rör, det gör jag verkligen. Är väldigt disträ, rörig och glömsk. Men det här..nä. Bara andas och svälj. Snart så. Så kanske det vänder. Plötsligt händer det.

Något som är mer än skönt är alla (ja, alla) 7 dryga km jag sprang ikväll. Jag verkligen njöt varje meter och det vet jag att Snöret gjorde han också. Han som jag behöver springa av sig. Tänk man sover så mycket bättre då. Tänker bättre, mår bättre, älskar mer. Så ta hand om dig själv du med.