Har gått från årets bästa dag - igår- till den sämsta på någon vecka. Jag verkligen fasar för dessa dagar. Men en fin människa sa att när hon väl lärt sig hantera dessa berg- och dalbanor och leva med dem, då kan man även tycka om de dagarna också. Väntar ännu på den insikten.Vi har visning på huset Annandag Påsk och jag hade tänkt att städa undan lite. Visst blir det städat, här är absolut inte smutsigt (hemska tanke), men ååååååå vad rörigt här är. Hoppas bara att eventuelle intressenter kan se beyond och förbi det där. Jag vet att jag kunde det när vi tittade på gården. Mitt drömställe! Det är verkligen så fint här.
Tog en promenad ganska så sent i går kväll. Ellen ville cykla så det var bara att slänga på sig skorna och går ut. Mikael har varit fantastisk till att ha tålamod när det gäller hennes cyklande. Hon har kunnat i ett par år men inte riktigt vågat. Läskigt att starta själv och ännu värre att stanna. Men nu så, nu går det inte en timme utan att cykeln ska fram. Härligt. Till saken hör att om 6 veckor får jag tänka på vad jag sätter på fötterna innan man hastar ut. Träskor med stålhätta hör ju verkligen inte till det finaste en människa kan ha på sig. Helt naturligt och vackert (?!) på jobbet, men privat? Neeeeej, ha inte det. Det gäller ALLA. Till på köpet har jag satt på remmen bak hälen för att kunna springa/gå snabbare. Hot mama!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar