Höstkärlek.

Äntligen är hösten här. Det finns inget vackrare just nu. Likväl som inget är vackrare om våren när det spritter i själen när man ser första blomman. När första sädesärlan vippar på gräsmattan! 

Den klara luften nu i september och oktober är oslagbar. Temperaturen är den perfekta för en löptur eller promenad med rödtottarna. Kan så vara att det är det faktum att hundarna smälter in i naturen nu. Hur som helst är det så att jag tappar andan - flera gånger om dagen. Den här förmiddagen -efter att ännu en gång ha betalt räkningar alldeles försent - sitter jag och oroar mig för det mesta. Oron grundar sig inte längre i hur det sak fungera mellan mig och min ex-man. Det kommer att bli bra. Det är bra. Igår lämnades nycklar till gården vi sålt. Ännu en stor sten som slår i marken och splittrades till grus. Väldigt skönt och befriande men visst ligger det sand på axlarna än. Det är inte över förrän det är över.
Pengar! Jag trodde aldrig att jag skulle få such pråblems. Vill säga att "det är bara pengar" men sanningen är väl lite annan. Det är anledningen till mången hjärtinfarkt. Men icke min. Inte än. Först kärlek och självläk eller hur?

Ta hand om er, gråt när ni behöver och skratta så ofta ni kan.

 V.

Tandlossning och cyklar.

Efter att ha varit borta i ca en och en halv timme kom vi hem till en halvt demolerad lägenhet. Andra dagen i sträck. Mattes hjärta blir ledset, hjärnan varvar på max och trycket är på exploderings-gränsen. Här är inte det värsta. Vi möttes av Gott & Blandat i hela hallen. Trasig påse med kladdiga godisar över halva pläjset. En av korgarna på bilden lever inte mer. En av de vackra Luciorna jag köpt åt släkten 'over there' är mördad. Strypt och sedan halshuggen. Allt av Snöret - vampyrvovvisen.

Jag och Ellen var och hämtade mammas cykel i Kämpersvik. Det bästa och mest kulsamma som hänt den här helgen. När cyklade jag senast? Vi bodde på Talldungen - i åttan den gången. Nu kan jag trampa i stil till jobbet och följa Ellen till skolan per cykel. Underbart befriande. Åtminstone tills slasket slår till, med det dröjer än.

På Tova hämtade vi mini-blondinens sparkcykel. Vad hon älskar den. Hon har haft den i ett par år minst och den blir inte tristare att kicka omkring på. Härligt att kunna ta längre promenader när hon är hemma också. Det blir så tråkigt för Herr Setter med matte när det blir småturer. På det här viset är alla glada.

En kanelbulle blev liemannen åt Ellens tand idag! Hon har provat äpple, knäckebröd och morötter - men banemannen blev en mjuk en. Ah, lycka med ännu en tappad pärla. Visst minns du hur det kändes i den nya luckan där det en gång satt en tand? Tungan kunde inte låta bli att känna efter gång på gång.

Nu drar ett arbetsår igång igen till morgonen. Har inte så mycket att tycka om det. Mer än att nu tar åtminstone jag nya tag och hoppas på att det blir en bra färd mot nästa semester. All lycka åt oss.

Lycka i rutigt papper.

Tänk vad en del människor betyder mycket genom att bara finnas. Ikväll kom Helena och plingade på dörr'n. Med sig hade hon ett litet prickigt paket. Det var rosa den här gången och jag ångrar ihjäl mig att jag inte förevigade pappret jag fick från Alex och Zenitha. Det var ett par höjdare. Prickigt med grön bakgrund! Förutom den här väldigt redan älskade väggordet så förgyllde hon min kväll genom att bara lysa i hallen. Jösses kvinna vad du är fin. Sprudlande, brun, fräknig, naglig och snäll. Att hon satt fingret på att jag hellre vill ha svenska ord än de på latin, engelska eller franska gjorde saken än bättre. För hur mycket jag än älskar världens alla fina språk - så är det svenska snäppet vackrare ändå. Tack!

Under en av dagens många och långa promenader gick jag i regnet till tonerna av Alison Moyet's 'Is this love' och Whitesnakes 'Is this love'. De pilluppsade upp efter varandra från en av mina låtlistor och är stora oldies-goldies och jag älskar dem. Benen bar mig och Snöret hem till Zenitha och Sigge. Min gudkille var trött efter en lång dag och satt och tittade på sin favorit 'Bilar'. den filmen är härlig, vackra bilar och kul story och utspelar sig i vacker tecknad miljö. Värd varenda minut av tv-titt. Kan inte komma över hur fantastisk du är min hjärtesyster. Bara genom att hjälpa till med att skrota fram en skurborste åt mig blev hela tunga dagen lite bättre. Älskar jooooo bägge två.

Efter att ett helt liv tyckt att röda pelargoner är bland det absolut fulaste, gubbigaste jag vet så gillar jag de här gardinerna. Man kan väl ändra sig? Eller få inspiration av andra. Varför inte bejaka sin tant-sida? Men nej, några pelargonger i gardinerna det blir det nog inte.

Jag har haft problem idag. Men tack vare oväntat samtal med en gammal bekanting så klarade jag av att andas vidare tills jag fick tag på mina mediciner igen. Att vara i en kris blandat med depression och oro så kommer det ångest som ett brev på posten. Det har naturligtvis inte alltid varit så och jag är inte okej med att prata om det eller ens skriva om det som det är nu. Det är öppna sår, djupa sår som blandats med gamla undanskuffade känslor. Allt i en salig blandning. Det gör att man kraschar så småningom - så snälla alla ni bullar där ute - ta hand om er och känn allt när det behöver att kännas. Kroppen lagrar en massa skit och faktiskt, faktiskt så gör den av med det när man minst anar det eller behöver det. Jag har börjat att gråta och jag är glad för det. Det gör mig inte till en bättre människa, men kroppen mår fan så mycket bättre.

Nästa steg är att komma igång att få springa igen och att få kontinuitet i det också. Så ta hand om dig!

Ditten, dätten, pappus och jag.

Följ min blogg med bloglovin

Livet tar ibland remarkabla vändningar - kanske mitt liv är på gång det med. Hoppas på det. Det har verkligen inte varit ett dåligt liv. Mitt liv och alla omkring mig har varit och är fantastiska. Det har bara varit mycket ett tag. Det enda jobbiga nu är det faktum att huset inte är sålt, att vi behövt byta mäklare mitt i allt kaos. Inget roligt. Ett av mina största problem är att jag avskyr verkligen att leva i den röran jag lever i. Det är ett ständigt kaos och jag fixar inte det längre. Om jag kunde beskriva hur mycket jag längtar efter att plocka upp efter mig själv, och bara mig själv. Ellens röra också så klart - men det mesta får hon allt ta själv.

På Ellens födelsedag så kom pappa med sin sambo Gong, min storebrorsa och lillebror. Kom på att vi nog inte har något kort på oss tillsammans på senare år. Inte tidigare heller när jag tänker efter. Sorgligt. Så, said and done. Kort blev det. Och jag ser gravid ut på allihop, men det bjuder jag på. Puss på tuss!

I morse kom en fotograf och tog bilder av huset och det väcker en hel del av min ångest.Det var själva f'n att det ska vara så jobbigt att få hem folk. Men varje visning, varje ny människa här i huset - ja det gör att mina stressnivåer skjuter i höjden. Önskar bara att jag kunde skita i det, men jag fungerar uppenbarligen inte så. Det är väl så att huset inte är direkt representativt av bilden av mig själv eller hur jag vill ha det. För stökar och rör, det gör jag verkligen. Är väldigt disträ, rörig och glömsk. Men det här..nä. Bara andas och svälj. Snart så. Så kanske det vänder. Plötsligt händer det.

Något som är mer än skönt är alla (ja, alla) 7 dryga km jag sprang ikväll. Jag verkligen njöt varje meter och det vet jag att Snöret gjorde han också. Han som jag behöver springa av sig. Tänk man sover så mycket bättre då. Tänker bättre, mår bättre, älskar mer. Så ta hand om dig själv du med.

Vacker jord och ångest-attacker.

Titta bara hur vackert man bor. Roger har plöjt, plogat(?) harvat (?) så fint så att jag blev tårögd när jag tog en kvällspromenad med Snöret för ett par timmar sedan. Den bruna och torra jorden blåste i ögonen på mig och voffis men vem bryr sig? Har haft en totalt hellugn dag ensam hemma med unge Herr Setter idag. Välbehövd paus. Hela veckan har varit helt inzzzane och det har inte jag pallat något vidare. Är visst lite sämre än vad jag trodde. Måndag-Lördag har varit mer än stressigt och jag har helt klart inte alls fixat det. Visserligen har jag den här bloggen av den simpla orsaken av att jag behöver skriva av mig lite vardagligheter, men jag vill inte heller gå in på för tröttsamma tyck-synd-om detaljer. Jösches, vad det vore tristess. Men ångest har jag haft och det är inget vidare. Så, istället för att följa med Mikael till Strömstad och lyssna på 1:a maj talare så stannade jag hemma. Ett bra val. Det gjorde att jag kunde komma ut och springa i lugn och ro. Hela 7 km blev det minsann! Rundan kan du se här.
Titta bara hur vackert man bor. Roger har plöjt, plogat(?) harvat (?) så fint så att jag blev tårögd när jag tog en kvällspromenad med Snöret för ett par timmar sedan. Den bruna och torra jorden blåste i ögonen på mig och voffis och inte gjorde det ett dugg. Skulle, borde, hade velat fira Beltane idag. Häxa i hjärtat vet du kära tuss. Det började för väldigt många år sedan, jag blev enormt fascinerad av häxor, paganism och läste en hel del om Wicca. Hade t.o.m. ett föredrag om det i skolan för Paul C. (fruktad o älskad). Vi fick hålla en halvtimme om valfri religion och jag valde Wicca. Han gillade föredraget men var mycket tveksam till det som en religion. Jag övertalade honom med rätta, och idag är det en halv värld som vet vad det är. Det har fullkomligt exploderat. Det kommer mer om det en annan gång. Kärringen är trött, hon blir sliten av att vara lätt störd. Missförstå mig rätt. Inte så störd, bara alldeles vanlig. Så jä**a vanlig. Ha en fin ny vecka du tuss där ute, det tänker jag ha. Banne mig!