Dregel och välta krukor.

Katastrof i lägenheten! Haha, två vovvar som efter en lång promenad fortfarande har en massa energi kvar släpptes loss och ställde till med mindre kaos. Uj uj, tur man är van vid allt från skit till dregel, spyor och smutsiga tassar - och hundarna sedan..

Ja, det här var en gång en pelargon. Jösses!

Jag lekte kurragömma med kameran efter att ha noterat att majsen växt något enormt på bara någon vecka. Fascinerande vad vackra de är. Så fina blad och långa, stora, raka (ja jag pratar fortfarande om växten) stammar..heter det inte..f**k. Förmodligen vet ni vad fasen jag pratar om. Kanske. Jag är så glad över Facebook ibland. För det mesta faktiskt! Hade jag inte varit inloggad just när jag som mest behövde det så hade jag och Snöret missat sällskap på promenaden helt enkelt.

Dessan och Diesel ville också ta en tur - det blev inte bara Tassemarkstigen utan slingan också. Kul med sällskap och vi har alla ett behov av att röra oss. Ett par timmar var vi ute i regnigt-kvalmigt väder. Lite svamp hittade med. Dock inte mer än till en macka åt damen med Sankt Bernhard. Diesel har hon adopterat via hittehund.se och verkar vara en mysig kille. Lycka till ni två och tack snälla för både promenad o prat.

Ditten, dätten, pappus och jag.

Följ min blogg med bloglovin

Livet tar ibland remarkabla vändningar - kanske mitt liv är på gång det med. Hoppas på det. Det har verkligen inte varit ett dåligt liv. Mitt liv och alla omkring mig har varit och är fantastiska. Det har bara varit mycket ett tag. Det enda jobbiga nu är det faktum att huset inte är sålt, att vi behövt byta mäklare mitt i allt kaos. Inget roligt. Ett av mina största problem är att jag avskyr verkligen att leva i den röran jag lever i. Det är ett ständigt kaos och jag fixar inte det längre. Om jag kunde beskriva hur mycket jag längtar efter att plocka upp efter mig själv, och bara mig själv. Ellens röra också så klart - men det mesta får hon allt ta själv.

På Ellens födelsedag så kom pappa med sin sambo Gong, min storebrorsa och lillebror. Kom på att vi nog inte har något kort på oss tillsammans på senare år. Inte tidigare heller när jag tänker efter. Sorgligt. Så, said and done. Kort blev det. Och jag ser gravid ut på allihop, men det bjuder jag på. Puss på tuss!

I morse kom en fotograf och tog bilder av huset och det väcker en hel del av min ångest.Det var själva f'n att det ska vara så jobbigt att få hem folk. Men varje visning, varje ny människa här i huset - ja det gör att mina stressnivåer skjuter i höjden. Önskar bara att jag kunde skita i det, men jag fungerar uppenbarligen inte så. Det är väl så att huset inte är direkt representativt av bilden av mig själv eller hur jag vill ha det. För stökar och rör, det gör jag verkligen. Är väldigt disträ, rörig och glömsk. Men det här..nä. Bara andas och svälj. Snart så. Så kanske det vänder. Plötsligt händer det.

Något som är mer än skönt är alla (ja, alla) 7 dryga km jag sprang ikväll. Jag verkligen njöt varje meter och det vet jag att Snöret gjorde han också. Han som jag behöver springa av sig. Tänk man sover så mycket bättre då. Tänker bättre, mår bättre, älskar mer. Så ta hand om dig själv du med.

Vampyrmuterade jordloppor och Sädesärla.

Vaknade i morse med två små mycket irriterande kliande bett på insidan ena låret. Grrr, att i enfald tro att man sover sött med bara ett styck barn och en rödtott på 25 kg bedrar hon sig. Jordloppor?! Ja förmodligen. Setterynglingen är en icke välkommen gästsovande men lik förbenat kommer han upp de arla morgontimmarna när jag sover som hårdast. På kvällen lägger han sig fint i sin säng, men naturligtvis är en säng på 18,000:- mycket mer bekvämt i jämförelse. Kan inte förstå det? En BIA-bädd är inte gratis den heller. Men visst, gemenskapen lockar antas.

Hade ju inte tänkt att redan innan jag flyttat ut ur huset redan få nytt manligt sällskap, så lopporna är förmodligen av kvinnligt dito.

Aaa, jag har den mest ljuvliga träningsvärk i kroppen. Känns underbart. Sprang 5 km igår och det var tungt, men ack vad det kändes bra. Jag hade en bitter dag igår så den turen satt som en smäck. Efterföljande stretch och yoga var än bättre. Mjuk i kroppen och mjuk till sinnet så var kvällen upplagd för mys. Jag och Ellen önskade oss nudlar med chili till kvällsmat och visst kunde jag uppfylla det. Vi har det bra tillsammans men liten tös saknar sin pappa så fort han gått ut ur huset. Väldigt skönt att hon har ett lika stort behov av oss båda, som sig bör.

Idag har vi fullt ös här hemma. Jag älskar söndagar har jag upptäckt. Allt jag var arg över att jag inte hann med igår - ja, idag ska det göras. Städa både bil och hem - bara bilen är ett nöje - blommor ska inhandlas för att göra det lite finare på utsidan.

Sädesärlan har äntligen kommit. Har väl inte haft järnkoll efter honom, men nu såg jag det lilla livet här på gräsmattan. Härligt!

Ha en härlig söndag ni alla.

Ettåring och Vår Ruset.

I måndags var jag och Snöret på kurs igen. Det var enormt roligt och vi fick bättre kontakt än på länge, mitt snöre och jag. Idag fyller han och hans tio (!) kullsyskon ett år och han har blivit stora killen. Dock inte så stor mentalt - även om han kanske tycker det själv. Men ack vad han tyckte det var trist i början av träningen. Men när han insåg att vi inte kom någon vart den där kvällen - såvida vi inte började samarbeta - då gick det fint. Ser redan fram emot nästa träning. Men det är tuffa pass. Vi börjar klockan 18:00 och slutar inte förrän klockan nästan slagit 21:00. Så då är det ett litet gäng av trötta kroppar med både två och fyra ben. Härligt.

Snart är det Vår Ruset och det har för mig blivit lite speciellt. Vi åker ett lite

t gäng från jobbet och genomför de 5 km på vårt eget vis. En del går, springer tillsammans och jag stänger in mig i min mp3, börjar röra benen, andas och sticker iväg på bästa tiden för säsongen. Förhoppningsvis i alla fall. Det har så blivit de sista två åren och det är väldigt mysigt. Varmt när vi sätter i gång och när man kommit i mål och fått andhämtningen åter så hämtar jag mitt gängs matkasse (om jag kommer in först) och börjar duka upp. Alla som är med i en grupp om minst 5-6 pers. får en fikakorg med godsaker. Väldigt mysigt att umgås med arbetskompisar som man annars inte pratar med så mycket.

Sedan har jag registrerat mig på jogg.se ett forum för oss som försöker hålla igång och vill se hur andra gör för att göra det samma. Lite kul att ha koll på andra i kommunen, men det visade sig att endast en jag känner är där och registrerar sina löprundor och cykelturer. Heja Daisy! Håller nu lite tummar för att vi blir fler? Det är kul att tagga varandra lite. När jag snart inte har en make som puttar ut mig kan det bli lite lättare att låta bli helt enkelt. Så hjälp att hjälpa kanske?

Ha det bra resten av veckan!