Höstkärlek.

Äntligen är hösten här. Det finns inget vackrare just nu. Likväl som inget är vackrare om våren när det spritter i själen när man ser första blomman. När första sädesärlan vippar på gräsmattan! 

Den klara luften nu i september och oktober är oslagbar. Temperaturen är den perfekta för en löptur eller promenad med rödtottarna. Kan så vara att det är det faktum att hundarna smälter in i naturen nu. Hur som helst är det så att jag tappar andan - flera gånger om dagen. Den här förmiddagen -efter att ännu en gång ha betalt räkningar alldeles försent - sitter jag och oroar mig för det mesta. Oron grundar sig inte längre i hur det sak fungera mellan mig och min ex-man. Det kommer att bli bra. Det är bra. Igår lämnades nycklar till gården vi sålt. Ännu en stor sten som slår i marken och splittrades till grus. Väldigt skönt och befriande men visst ligger det sand på axlarna än. Det är inte över förrän det är över.
Pengar! Jag trodde aldrig att jag skulle få such pråblems. Vill säga att "det är bara pengar" men sanningen är väl lite annan. Det är anledningen till mången hjärtinfarkt. Men icke min. Inte än. Först kärlek och självläk eller hur?

Ta hand om er, gråt när ni behöver och skratta så ofta ni kan.

 V.

Vitsippan min är 7 år idag!

Ungen min har fyllt 7 år och jag kan som många andra föräldrar inte begripa hur fort det går. En Tuss frågade mig häromdagen om det inte känns som om hon alltid funnits? Nej, men jag kan inte tänka mig att se en soluppgång, glo på ett grässtrå eller lyssna på regnet mot rutan utan att hon skulle finnas i världen. Helt otänkbart.

Det kändes lite annorlunda idag när vi träffades. Sista gången vi firar Ellens födelsedag som gifta, sista gången vi firar den i huset o.s.v. Usch, mycket konstiga saker man sitter och funderar på när det är ens bebbas dag. Men visst kommer det att firas både födelsedagar och högtider tillsammans ändå. Kanske inte alltid, men ofta. Så kommer det att bli och på något annat vis vill jag inte ha det. Kan vi inte vara civiliserade mot varandra efter 13 år tillsammans som bästa vänner, älskande och efter allt vi genomgått - ja då vore det att förkasta alla år vi spenderat tillsammans.

Ellen fick en massa fina saker idag. Till sin stora lycka väcktes hon av oss med kul leksakstårta som sjöng (så att vi slapp) och en morgonpaket. Det var fritids och Förskola idag som vanligt för henne så det var äntligen en morgon utan sparkar i sängen och en massa ilska. Skönt!

Nya favoriterna är Littlest Pet Shop-pryttel till min fasa. Väldigt gulliga små djur, men små djur. Pytte-ivägen. Så vi gick ut lite hårdare och köpte modell större av det 'littiga'. Även Tobias hade köpt en jättefin dito-ytte-byttefin grej som hon

blev lycklig utav.

Morbror Mikael kom med en grej som man använder för att sätta pärlor i håret - succé. Farmor och farfar kom med gåvor minsann. Klänningen hon bott i hela dagen och ett 3D-pussel m.m. en bikini blev hon så glad över att kunna använda på Legoland i maj. Hoppas att hon kommer iväg på det. Så hela familjotten har haft en hygglig dag. Leve barnslingarna!

Bröllopsgåvor och andra livsviktiga ting.

Naturligtvis hade jag inte med mig kameran när jag var hos min äldsta vän, älskade själasyster och lekkamrat Z tidigare idag. Synd för jag hade gärna velat ta lite foton av hennes fina virkade ting. Efter att ha plattat hår på undertecknad och lockat dotterns blonda svall begav vi oss idag till Zenitha och Sigge för en kopp kaffe och eventuell support till hennes hemsida. Men där gick jag bet tyvärr. Det fungerade inte alls som mitt och jag är alldeles för kass på programmering. Kan inget om det alls om jag ska vara ärlig. Och det är väl ingen idé att ljuga på sin egen blogg? Haha, det tar 'änna' bort syftet med den all together. Vi pratade ändå om en del matnyttigt som om vad man kan pyssla med för att tjäna pengar, vad vi borde hjälpas åt med mer när vi än en gång kommer att bo lite närmare varandra. Passa respektive gudbarn lite mer kanske? Äta middag tillsammans någon gång oftare, åka till stranden till sommaren och sitta på hennes balkong nu fram i vår. Ska bli mysigt.

Att skiljas får fram de viktiga frågorna här i världen. Som vem som ska ta hand om den bästa grytan i universum? En gul Anders Petter i gjutjärn med teflonbeläggning - en bröllopsgåva från mina kusiner från Väjern när de i förfäran insåg att vi inte hade en gryta! Vad falls? Ingen gryta? Ja, där var deras gåva given, och den har varit den allra bästa presenten. En av dem i alla fall. Eller det dubbla våffeljärnet? Det blir nog jag det - maken är inte förtjust i våfflor förkunnade han i kväll medan jag stod och gjorde några goda dito. Femton minuter senare var det han som ätit flest. Det är i sanning en konstig värld vi lever i. Apropå våfflorna med grädde och sylt så är det definitivt det sista gottiga jag unnar mig på ett tag. Nu i veckan ska jag börja med att detoxa lite. Min stackars kropp har fått ta en hel del skräp de sista månaderna och det gillas inte av varken garderob eller sinne. Nä, här ska detoxas och springas. Kommer att ge mig ut och köra en 4 km och se hur många sekunder jag kan springa i sträck innan det blir att börja sakta ner i gång. Men äntligen har jag blivit av med förskylningen och det känns mer än underbart. Måtte det hålla i sig. Allt har blivit försenat i ett par månader vad gäller träning och det har inte känts något bra. Ha en bra vecka du med min vän.

Fågelmorgon och en lugn helg.

Det har varit en vanvettigt (konstigt ordval) lugn helg. Inget har blivit gjort. Allt jag fick gjort i min alonesomeness i veckan är plötsligt ogjort igen. Min ångest har kommit och gått, något som bara är bra säger psykologen. Vet inte riktigt om jag kan hålla med men visst är det som kärlek säger..känslor är till för att kännas, bearbetas och gås igenom. Nog är det så. Det är lätt att ge andra råd tycker jag själv, men att ta emot? Njae. Not my cup of grönt te. Men jag lär så länge...

Vårt paradis är till salu. Eller rättare sagt; vårt potensiella paradis. Det blir inte så. Men för någon annan kanske? Jag hoppas att det blir sålt fort som attans så vi kan gå vidare i våra liv både maken och jag. Vi har haft dryga 12 år tillsammans och åh, vad vi har haft det kul ihop. Det allra kuligaste är Ellen. Att skiljas är att dö en smula var det någon som sa. Visst kanske det stämmer, men jag tycker nog att det är ett sorgearbete av rang. Här kan man prata känslor. Jag har blivit förärad en verkligt cool make. Annars hade han inte blivit vald, haha. Vi har lätt att snacka även om svåra saker men visst är det sårigt. Vi båda är nog rädda att riva mer i de nu öppna såren eller för den delen strö salt i dem. Så vi tar det varligt med varandra. Än så länge.

Sååå, är det någon som har 1695000:- till övers så finns det ett mycket vackert ställe till salu.