A wee bit of Pooh in the evening.

Handicrafty kid we have got. Not from me. Or is it? Let's pretend.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dregel och välta krukor.

Katastrof i lägenheten! Haha, två vovvar som efter en lång promenad fortfarande har en massa energi kvar släpptes loss och ställde till med mindre kaos. Uj uj, tur man är van vid allt från skit till dregel, spyor och smutsiga tassar - och hundarna sedan..

Ja, det här var en gång en pelargon. Jösses!

Jag lekte kurragömma med kameran efter att ha noterat att majsen växt något enormt på bara någon vecka. Fascinerande vad vackra de är. Så fina blad och långa, stora, raka (ja jag pratar fortfarande om växten) stammar..heter det inte..f**k. Förmodligen vet ni vad fasen jag pratar om. Kanske. Jag är så glad över Facebook ibland. För det mesta faktiskt! Hade jag inte varit inloggad just när jag som mest behövde det så hade jag och Snöret missat sällskap på promenaden helt enkelt.

Dessan och Diesel ville också ta en tur - det blev inte bara Tassemarkstigen utan slingan också. Kul med sällskap och vi har alla ett behov av att röra oss. Ett par timmar var vi ute i regnigt-kvalmigt väder. Lite svamp hittade med. Dock inte mer än till en macka åt damen med Sankt Bernhard. Diesel har hon adopterat via hittehund.se och verkar vara en mysig kille. Lycka till ni två och tack snälla för både promenad o prat.

Dubbla filings, tigerblod och glada ballonghjärtan.

Min allra käraste har målat tavlor åt oss. Så vacker tanke samtidigt som vackra bilder med glada färger. Hemmet svämmar över för Ellen kan måla, rita, teckna eller skriva dagarna i ända - och älskar det. Likt alla föräldrar önskar jag bara att hon fortsätter göra saker som gör henne glad. Word! Hjärtat var till mig..och mitt svämmar över igen.

Micke fick minsann en tavla med sol över en öken med sanddyner och oändlig himmel. Det röda är tigerblod säger hon. Tassar som river upp sår i himlen. Jag fick tyvärr inte med hela öknen när jag scannade bilden.

Egentligen ville jag skriva av mig lite depp idag. Vissa dagar är så tunga som bly. Tycker synd om mig själv och det avskyr jag. Känner mig som en svag och ovärdig människa. Helt patetiskt. Dagen började ganska bra. Vi hade sovmorgon och vaknade tillsammans och gosade loss i sängen. Lediga morgnar med Ellen är så härligt. Bara att gå upp och äta frukost hemma är ljuvligt och en anledning till att njuta av livet. Senare på f.m. lämnade jag henne på födelsedagskalas och åkte till lägenheten för att skruva ihop lite möbler. Jag och brorsan var iväg och shoppade loss med bankens pengar. Det ekade så sorgligt i det nya hemmet - så vad göra? Skruvade ihop två möbler i ett jehu, diskade nya bestick och vips så var klockan hämtningsdags. Inget mer blev gjort där tyvärr. Det kliar i hela mig att åka dit för att få ihop tv-möbeln och se om jag kan få kopplat upp allt som kopplas skall. Samtidigt vill jag vara här (i huset) för att hjälpa till med mat, barn och vovvar. Stackars M har efter att ha legat med ryggskott i två veckor haft ett grymt migränanfall. Allt utan att kräkas, men det låg nära till hands.

Minsann om jag inte ska ta med mig dottern till Torp och hämta min nya mobil i morgon bittida. Den har anlänt! Lev väl kära bullar.

Teknikens under.

Har varit och inhandlat tv till hemmet efter work idag. Med mig hade jag en arbetskompis som erbjöd sig (sant) att följa med och bära. Inte för att det hade behövts - ty dagens televisions-apparater äro lättviktare. 42 tums LCD från LG och superlätt. Att jag har en bred bil var ännu ett plus. Vi sjöv in tv:n i baksätet på golvet. Klart! Nu ska den bara få sällskap av mattor, mer möbler, böcker, hyllor och tavlor så är lägenheten snart ett hem. Till helgen tänker jag flytta. Så det så.

Bilade direkt från jobbet och hade äntligen bestämt mig för att köpa en ny mobil. Tågade glatt uppför rulltrappan, satt, stod, studsade på stället alltmedan kösystemet alldeles för långsamt biiipade fram sina siffror. PLING! Äntligen min tur och shit, vad kul det ska bli att pilla med alla nya funktioner och blogga via Androiden hann jag tänka. Sekunden senare såg jag mer än hörde jag de fördömda orden som flöt alldeles för vackert ur munnen på expediten. "Åh, vad synd. Jag hade ingen hemma, men vill du att jag skriver upp dig på beställningslistan?" Det är så mycket typiskt min otur vad det gäller all teknik. Vare sig det gäller att hämta telefon som varit på lagning eller om jag beställer någon tjänst via telefon eller online så nog sjutton ska det vara något krångel. Nåväl. Allt i inlägget idag är världsliga ting kanske du tänker? Jo, men det är lättast så. Och som bonus så känner man sig som alla andra. Kind of. Tack för att ni pluppar där ute finns.