Höstkärlek.

Äntligen är hösten här. Det finns inget vackrare just nu. Likväl som inget är vackrare om våren när det spritter i själen när man ser första blomman. När första sädesärlan vippar på gräsmattan! 

Den klara luften nu i september och oktober är oslagbar. Temperaturen är den perfekta för en löptur eller promenad med rödtottarna. Kan så vara att det är det faktum att hundarna smälter in i naturen nu. Hur som helst är det så att jag tappar andan - flera gånger om dagen. Den här förmiddagen -efter att ännu en gång ha betalt räkningar alldeles försent - sitter jag och oroar mig för det mesta. Oron grundar sig inte längre i hur det sak fungera mellan mig och min ex-man. Det kommer att bli bra. Det är bra. Igår lämnades nycklar till gården vi sålt. Ännu en stor sten som slår i marken och splittrades till grus. Väldigt skönt och befriande men visst ligger det sand på axlarna än. Det är inte över förrän det är över.
Pengar! Jag trodde aldrig att jag skulle få such pråblems. Vill säga att "det är bara pengar" men sanningen är väl lite annan. Det är anledningen till mången hjärtinfarkt. Men icke min. Inte än. Först kärlek och självläk eller hur?

Ta hand om er, gråt när ni behöver och skratta så ofta ni kan.

 V.

Dregel och välta krukor.

Katastrof i lägenheten! Haha, två vovvar som efter en lång promenad fortfarande har en massa energi kvar släpptes loss och ställde till med mindre kaos. Uj uj, tur man är van vid allt från skit till dregel, spyor och smutsiga tassar - och hundarna sedan..

Ja, det här var en gång en pelargon. Jösses!

Jag lekte kurragömma med kameran efter att ha noterat att majsen växt något enormt på bara någon vecka. Fascinerande vad vackra de är. Så fina blad och långa, stora, raka (ja jag pratar fortfarande om växten) stammar..heter det inte..f**k. Förmodligen vet ni vad fasen jag pratar om. Kanske. Jag är så glad över Facebook ibland. För det mesta faktiskt! Hade jag inte varit inloggad just när jag som mest behövde det så hade jag och Snöret missat sällskap på promenaden helt enkelt.

Dessan och Diesel ville också ta en tur - det blev inte bara Tassemarkstigen utan slingan också. Kul med sällskap och vi har alla ett behov av att röra oss. Ett par timmar var vi ute i regnigt-kvalmigt väder. Lite svamp hittade med. Dock inte mer än till en macka åt damen med Sankt Bernhard. Diesel har hon adopterat via hittehund.se och verkar vara en mysig kille. Lycka till ni två och tack snälla för både promenad o prat.

Dubbla filings, tigerblod och glada ballonghjärtan.

Min allra käraste har målat tavlor åt oss. Så vacker tanke samtidigt som vackra bilder med glada färger. Hemmet svämmar över för Ellen kan måla, rita, teckna eller skriva dagarna i ända - och älskar det. Likt alla föräldrar önskar jag bara att hon fortsätter göra saker som gör henne glad. Word! Hjärtat var till mig..och mitt svämmar över igen.

Micke fick minsann en tavla med sol över en öken med sanddyner och oändlig himmel. Det röda är tigerblod säger hon. Tassar som river upp sår i himlen. Jag fick tyvärr inte med hela öknen när jag scannade bilden.

Egentligen ville jag skriva av mig lite depp idag. Vissa dagar är så tunga som bly. Tycker synd om mig själv och det avskyr jag. Känner mig som en svag och ovärdig människa. Helt patetiskt. Dagen började ganska bra. Vi hade sovmorgon och vaknade tillsammans och gosade loss i sängen. Lediga morgnar med Ellen är så härligt. Bara att gå upp och äta frukost hemma är ljuvligt och en anledning till att njuta av livet. Senare på f.m. lämnade jag henne på födelsedagskalas och åkte till lägenheten för att skruva ihop lite möbler. Jag och brorsan var iväg och shoppade loss med bankens pengar. Det ekade så sorgligt i det nya hemmet - så vad göra? Skruvade ihop två möbler i ett jehu, diskade nya bestick och vips så var klockan hämtningsdags. Inget mer blev gjort där tyvärr. Det kliar i hela mig att åka dit för att få ihop tv-möbeln och se om jag kan få kopplat upp allt som kopplas skall. Samtidigt vill jag vara här (i huset) för att hjälpa till med mat, barn och vovvar. Stackars M har efter att ha legat med ryggskott i två veckor haft ett grymt migränanfall. Allt utan att kräkas, men det låg nära till hands.

Minsann om jag inte ska ta med mig dottern till Torp och hämta min nya mobil i morgon bittida. Den har anlänt! Lev väl kära bullar.

Skuren tass och ny sko.

Fick springa ner i ett tjihu i morse när Mikael ropade att Snöret skurit sig i tassen. Vår unghund har varit ute på rövarstråt och skurit sig rejält - eller åtminstone vad vi trodde rejält. Det blödde kraftigt i en liten rännil från tassen, och har ni vet hur det kan blöda från små och stora tassar. Satte en gång en glasbit i hälen och tusan vad det blödde. Lämnade ett långt rött spår efter mig i idrottshallen. En annan och mycket ointressant historia. Jag var tvungen att stanna hos Snöret en par dryga timmar för att se om blodflödet minskade, vilket det gjorde tack och lov. Min pappa kom och hämtade mig och körde mig till jobbet för Ellen och Mikael gav sig av kvart över sex.
Somliga hinner i tid. Innan de gav sig av ringde jag och väckte en stackars veterinär i Dingle i tron om att jag pratade Tanums Distriktsveterinär. Ooops..nåja, han tyckte gott jag kunde vänta hemma eftersom Snöret inte brydde sig något nämnvärt.
Sagt och gjort jag åkte till jobbet och sedan hem igen för att titta till voffsen vid middagstid. Det hade gått fint men han blödde fortfarande något. In men honom i bilen för en check.
En lugnande spruta senare hade veterinär Jenny konstaterat att det inte behövde sys och jag kunde nöjd njuta av att gosa vovve och klippa klor med en sovande unghund. Hahaha, måste säga att jag njöt i fulla drag. Min lille..


Nu måste bara unge herr Setter promenera i koppel ett tag och även ha på sig en strumpa/tassöverdrag för att undvika smuts och väta. Ogillades med hiskeliga morranden. Men efter 100 m. var den nästan glömd. Nästan!

Vasalopps-frukost och mys-pys.

Vaknade idag med minnet av en febrig natt och en kul bowlingkväll med några av mina arbetskollegor. Vi har så himla roligt ihop när vi hittar på något på utsidan av jobbet. Kan man nu slå ihop lite bowling med öl, vänner och mycket skratt - ja då har man en bra kväll. P.g.a ihärdig huvud- och ansiktsvärk (bihålorna) så hade jag tänkt hoppa över bowlingen men kunde ju inte låta bli. Tyvärr kan jag säga med facit i hand. Vaknade inatt med feber, huttrandes tog jag mig till slut ner och tog mig febernedsättande och en massa vatten. När jag vaknade nästa gång var det med värk i varenda led och fortfarande, ja you guessed it, huvudvärk utav guds nåde.

Men åh, vilket väder det är. Äntligen är det vår på gång. Det vackraste året på ett par. Det kommer det att bli. Det vet jag. Vasaloppet på tv:n, pippisar ute i talgbollarna, hund i soffan och en dotter som sitter och sjunger Alfabetsvisan för att minnas rätt när hon löser sina barn-korsord. Ja - så himla mycket bättre kan man nästan inte ha det. Nästan inte. Ta vara på varandra och dagen.

Någonstans över regnbågen.

Började morgonen med att tänka på lilla morsan. Mammisen min. Det är två år sedan hon lämnade det här livet för att gå vidare mot något annat. Visst kan man undra vad som finns i efter-livet? Åtminstone gör jag det. Logiken säger att man har inget att vänta mer än att kroppen försvinner och ingår i kretsloppet - och hurra för det. Men själen då? Det är ju så mycket enklare för oss att fortsätta att leva och inte vara rädd för att dö om man tror att det kommer något mer. Något annat. Vill tro att min mamma träffar sin älskade John nu. Att de får vara tillsammans igen. Det blev inte så många år de fick tillsammans. En gång var de varandras kärlek när de var yngre, för att hitta varandra lite senare igen. De hann att vara gifta i 12 år innan John hastigt lämnade oss i en kraftig hjärtinfarkt. Han hann knappt fylla 50.


Mamma dog av magsäckscancer. Det var fult, snabbt och smärtsamt. Tack o lov för att smärtlindringen i dessa dagar inte hålls tillbaka. För tio-tjugo år sedan var de rädda att patienterna skulle bli beroende av morfinet...okeeeeeej. Nu vet de bättre. Vi var där, både jag och Tobias, dagen hon slutade kämpa emot. Jag stod tätt, tätt intill och höll om henne och klappade henne över ansiktet och håret. Glömmer det aldrig. Men vägrade först förstå att hon hade slutat att andas. Det var väldigt svårt det sista dygnet med mamma. Hennes lilla kropp kämpade och hade det tungt. Min säng stod just intill hennes i det där hemska ensamma pyttelilla 'sista' rummet utan gardiner. Konstigt vad man kan störa sig på. Den palliativa avd. på Uddevalla Sjukhus var fantastisk. Både personal och rummen var fina. Men just det sista rummet hade de tagit ner gardinerna av någon anledning. Minns att jag tänkte på hur hemskt mamma hade tyckt det hade varit. Hon var så noga med sånt.


Min mamma var galet kul när hon satte den sidan till och stark som en oxe. Hon blev 59 år. Saknar dig alltid min mamma. Du fattas oss varje dag - men jag vet att så länge vi tänker på dig, bakar dina bröd och kakor så finns du där. Vi vet att du är där någonstans över regnbågen med John, mormor, morfar och våra hundar Alice och Blossom. Vi ses!!

Kickar och golvvärme.

En fantastisk dag igår. Jag kände mig mer ensam än på länge, men vädret var grymt fint och efter ett prat med brorsan som är i Filippinerna kändes allt lite bättre. En närstående kan ge en lite perspektiv på saker och ting även i de jobbigaste stunder. Nog tycker jag att vi gått igenom mycket och att det borde räcka ibland, men livet är vad man gör det till. Och alla borde ge sig själv modet att vara lyckliga. Det är vi värda. Även det något jag pratat mycket om med många kära. Så, en snöpromenad någon?
Ellen älskar sin snö-kick, det enda negativa är att den är lite trög och är bara riktigt ball när det går nerför....Så tack Peter för en väldigt bra julklapp.Hundarna är ett kapitel för sig. Jävlar, jag tror att de drog in ett par kubik snö. Tack och lov för granitgolv med golvvärme. :) Det var en hel sjö i hallen. Nu ska vi ut och tackla ett snöoväder, tata!

Fasaner och akvariefiskar.

Voffarna fick varsin mini-fasan idag. De bråkar alltid om samma leksak, så varför inte köpa en till dem var? Dumma matte, det kunde jag ju ha räknat ut att det inte spelar någon som helst roll om jag köper tretton likadana. De vill ha samma ändå. Nog visste jag, men det skadar inte att testa. Idag var jag med Zenitha och Sigge till Torp för akvariefisk-spaning. Det blev inte bara spaning utan några firrar hängde med dem hem för ett ny hem. Allt är väl bättre än Djuraffären och minsann så har Z fixat ett superfint akvarie.