Röjarlycka!

Att flytta från huset och gården blir en sådan lättnad - men förtvivlat hårt jobb. Det verkar aldrig ta slut. Ingen ände. Men idag såg vi ett ljus i den långa tunnel som heter separering. Faktiskt verkar det finnas en ände på allt. Med hjälp av våra bröder har vi till idag fyllt två (!) stora containers med drid. Underbart. Jag kan lätt tänka mig att slänga hälften av allt jag äger. Det hade känts underbart befriande. En smula torftigt när man senare behöver den där grunkan man slängde förra året.
Slappnar av, vattnar pelargonerna jag slitigt så med, tittar på dem och blir glad i hela själen. Nog ska det bli bra. Fridens peeps. Nu slår jag mig ner in da såffa med en kall öl, ölkorv, tortillas och stark salsa. Caramba!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Timjan och rosmarin.

Vad dessa tu doftar ljuvligt. Att klippa lite rosmarin för att hacka och ha maten är bara det en upplevelse. Älskar doften av den. Ett klippa grön aroma-terapi. Att jag frekvent använder den senare och inte så mycket av timjan syns på mina små fönsterkrukor. Dags att köpa ny planta! Nu blir det käk. Elleeen!!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Första-gluttare äntligen!

Äntligen var det dags att börja i skolan för Ellen. Som många andra föräldrar var jag nog den av oss som var nervös. Vi har tur som redan känner de flesta i klassen. Fröknarna är 'gamla' kändisar de med. Lycka till i skolan min ängel. Jag är övertygad om att det kommer att gå hur bra som helst.

När vi kom hem brast det för mig. Snöret hade för trettiofemte gången förstört något. Den här gången var det min gamla mobil som Ellen just fått. Så stolt hon var över den - även om hon inte fick lov att använda den mer än i nödfall. Ännu en av hennes väskor fick hamna på Tyft. Missförstånd mellan mig och pappa var felet i det här fallet. Ville ha Snöret utestängd ur köket - han blev instängd i det. Ingen död, trots att herr Setter lyckligt ovetande nästan såg ljuset i tunneln. Han skulle bara veta. Ringde i förtvivlan till ex-make och uppfödare och lugnades.

Efter väl förrättad första skoldag bar det sig inte bättre än att jag utlovade havrevåfflor. Inspirerad av pappa Lars' hallonsylt kunde jag inget annat göra än att halta iväg och köpa grädde och vispa ihop smet. Yummo!

Önskar eder alla en fröjdefull natt.

Oväntat besök.

Hm, så vart det en lugn hemmakväll. Inte. Ellen, jag och Tobias skulle se nya Irene Huss men planen föll om intet när Johan och Matte trillar in.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Äntligen pinne!

Snöret har äntligen fattat det kuliga i att hämta de pinnar matte får för sig att kasta iväg. Tidigare har han sett hela grejen med att vara lös som ett ypperligt tillfälle att dra så långt bort från matte som möjligt. Dövöra är förnamnet, efternamnet bin Laden - för aaa vad han kan terra..
Min fine kille. Fridens peeps och sin sött.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tandlossning och cyklar.

Efter att ha varit borta i ca en och en halv timme kom vi hem till en halvt demolerad lägenhet. Andra dagen i sträck. Mattes hjärta blir ledset, hjärnan varvar på max och trycket är på exploderings-gränsen. Här är inte det värsta. Vi möttes av Gott & Blandat i hela hallen. Trasig påse med kladdiga godisar över halva pläjset. En av korgarna på bilden lever inte mer. En av de vackra Luciorna jag köpt åt släkten 'over there' är mördad. Strypt och sedan halshuggen. Allt av Snöret - vampyrvovvisen.

Jag och Ellen var och hämtade mammas cykel i Kämpersvik. Det bästa och mest kulsamma som hänt den här helgen. När cyklade jag senast? Vi bodde på Talldungen - i åttan den gången. Nu kan jag trampa i stil till jobbet och följa Ellen till skolan per cykel. Underbart befriande. Åtminstone tills slasket slår till, med det dröjer än.

På Tova hämtade vi mini-blondinens sparkcykel. Vad hon älskar den. Hon har haft den i ett par år minst och den blir inte tristare att kicka omkring på. Härligt att kunna ta längre promenader när hon är hemma också. Det blir så tråkigt för Herr Setter med matte när det blir småturer. På det här viset är alla glada.

En kanelbulle blev liemannen åt Ellens tand idag! Hon har provat äpple, knäckebröd och morötter - men banemannen blev en mjuk en. Ah, lycka med ännu en tappad pärla. Visst minns du hur det kändes i den nya luckan där det en gång satt en tand? Tungan kunde inte låta bli att känna efter gång på gång.

Nu drar ett arbetsår igång igen till morgonen. Har inte så mycket att tycka om det. Mer än att nu tar åtminstone jag nya tag och hoppas på att det blir en bra färd mot nästa semester. All lycka åt oss.

A wee bit of Pooh in the evening.

Handicrafty kid we have got. Not from me. Or is it? Let's pretend.

Published with Blogger-droid v1.7.4