En ny tid?

Jag vill visa en utav mina absoluta favoritbilder. Mitt i vintern och allt. Dels är det min underbara tös, dels är det på min mammas och Staffans fina motorseglare. Sista sommaren mamma fanns i livet semestrade vi några km hemifrån- nämligen hos mamma och Staffan i Kämpersvik- och slog läger i en sjöbod. Vi var ute flera dagar i rad med båten som om det inte skulle bli någon mer sommar. Vi njöt, vilket vi gjorde rätt i visade det sig. Min vackra mammas allra sista sommar blev så bra. Makrill dörjde vi och många härliga hopp- och dyk ifrån båten blev det. Rätt ute i brådaste djupet i 'Djuperänna' utanför Väderöarna, och det var till och med varmt. Vilka minnen och vilka bilder.
Ibland känner man sig nödd och tvungen att bara göra något annat än att köra på i gamla hjulspår. Är det inte så? Nu är det dags att vända på bladet och stega vidare. Man behöver bara att påminnas ibland om vad som är viktigt. En händelse eller ett liv som ändras som stjälper allt fortare än man kan andas in och hålla andan, något sådant hände idag. Och det är jag glad för mitt i allt det jobbiga. Så tack. Alltid.